Koto och kantele i konservativa arrangemang

Långvarig duo. Efter tio års samarbete fungerar det mesta fint och smärtfritt mellan Tomoya Nakai och Eva Alkula. Bild: Pressbild

Det är vackert och behagligt, men emellanåt på gränsen till för lättsmält och förutsägbart.

FOLKMUSIK

Eva Alkula & Tomoya Nakai

Laulu (Camus)

Eva Alkulas och Tomoya Nakais nya duoskiva är en nätt liten sak. Efter tio års samarbete fungerar dialogen mellan två besläktade instrument, den finländska kantelen och den japanska koton, fint och smärtfritt. Kotons klang är skarpare och mer bitande, med sina små glissandon påminner den emellanåt om en elgitarr, medan kantelen som vanligt smeker örat med sitt rika klangspektrum.

Alkula och Nakai har hela tiden blandat olika sorters repertoar, från folkmusikarrangemang till nutida klassisk musik. Denna gång är det folkmusiken som står i fokus, främst den japanska. Det är vackert och behagligt, men emellanåt på gränsen till för lättsmält och förutsägbart. Arrangemangen känns onödigt konservativa, oftast kotomelodier med knäppande kanteleackompanjemang med lite diskreta slagverk som krydda. Tomoya Nakai sjunger fint på några spår. Skivans enda genomkomponerade egna nummer, Nakais Motion, bjuder trots allt på några överraskningar, och den sprakande glädjen och humorn i folkvisan Upopo hade jag gärna hört mera av.

Tove Djupsjöbacka Musik- och danskritiker

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning