Körsbärsurkärnare

När min blick vilar på de bekanta bokryggarna känner jag mig hemma. Dessa är de berättelser som har format mina tankar.

En av semestertidens negativa sidor är att man har tid att titta sig omkring hemma. Vart man än riktar blicken ser man dessvärre ogjort arbete. Häcken borde definitivt klippas och ogräset plockas bort. Rosornas busiga vildskott borde rivas upp. Någon borde gå igenom högarna med lästa och olästa tidningar. Likaså borde någon orka ögna igenom diverse dokument och bestämma om de ska kastas bort eller arkiveras.

Jag kan bli helt matt inför alla dessa ting som täcker alla lediga ytor. Mitt hem inrymmer enorma mängder prylar. En försvinnande liten del är sådana som används dagligen eller ens några gånger i veckan. Största delen av lösöret är sådant som jag behöver ytterst sällan. Körsbärsurkärnare utgör ett ypperligt exempel på detta. Den är förstås väldigt bra att ha när man kärnar ur körsbär en gång om året. För att inte tala om alla dessa böcker. Jag älskar att läsa, men hur ofta läser man samma bok egentligen?

Det sägs att vi håller på att bli smartare med ägandet. I stället för att köpa och lagra lär vi oss att låna och hyra. En del av mig inser att detta är en klok och hållbar trend. Men hur ska det gå med den otrygga hamstern som samlat på sig alla möjliga grejor för att kunna möta livets olika utmaningar? Jag menar, min körsbärsurkärnare är den bästa i sitt slag. Knappast kan man hyra en sådan när man behöver en?

Nej vet ni, jag ska behålla den. Den tar inte mycket plats. Om jag får behålla körsbärsurkärnaren kan jag avstå från något annat.

Det vore till exempel fiffigt att ge bort de gamla lp-skivorna eftersom jag inte längre äger en vinylspelare. Tänk om jag ångrar mig och ändå någon gång vill lyssna på dem? Men hur skulle det vara möjligt eftersom jag inte äger en vinylspelare? Jag ger bort dem. Jag kunde också avstå från största delen av alla prydnadsföremål. Kvar skulle bli enbart de som bär med sig en historia som jag minns.

Det känns smärtsamt, men jag måste återkomma till böckerna. Jag har alltid varit omgiven av böcker. De har flyttat med mig från föräldrahem till den första egna bostaden, från en stad till en annan. Boklådor väger mycket och varje gång de har släpats till flyttbilen har samma tanke slagit mig: varför måste jag äga alla dessa böcker? Det finns ingen rationell orsak till det. Som sagt, få är de böcker som jag har läst flera gånger.

Jag har på känn att för min generation handlar ägandet främst om trygghet. Den som äger en bostad, bil, sommarstuga eller konstsamling har en buffert, något som kan realiseras om något oväntat händer. Ägandet innebär också emotionell trygghet. När min blick vilar på de bekanta bokryggarna känner jag mig hemma. Dessa är de berättelser som har format mina tankar. De har varit med om att skapa min identitet.

Jag klarar därmed inte av att lova att jag ger ifrån mig mina böcker. Men när nästa regn faller börjar jag sortera bort annat jag inte behöver. Min skoningslösa blick kommer att identifiera allt som är onödigt. Nu ska jag ta upp kampen mot materia!

Elina Pirjatanniemi professor i folkrätt och föreståndare för Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 5.11.2019 - 14.22

Mer läsning