Kontinuerlig beståndsvård knappast klimatvänligare och definitivt inte klimatsmart

Bild: Wilfred Hildonen

Med klimatsmart skogsbruk avses en skogsvård som skapar förutsättningar för skogen att klara klimatförändringen som förutspås leda till torrare somrar och mera frekvent förekommande hårda stormar och aggressivare angrepp av skadeinsekter som följd.

I debatten om skogsvårdsmetoder framhäver förespråkarna för kontinuerlig beståndsvård (KBV) att metoden är klimatvänligare än traditionell skogsvård med tanke på skogens kolbalans. Fokus ligger på det i marken bundna kolet, som uppskattas utgöra över hälften av kolförrådet i växande skog. Det markbundna kolet frigörs i viss mån efter en kalavverkning i ett traditionellt skogsbruk till följd av trädrötternas och förnalagrets förmultning. Å andra sidan binds snabbt nytt kol av den gräs- och slyvegetation vars tillväxt "exploderar" på förnyelseytan.

Småningom övertar den nya trädgenerationen dominansen som kolbindare. Forskningsresultaten om dessa processer är motstridiga. Tidigare studier har påvisat en nettoförlust på 6-20 procent av markbundet kol efter förnyelseavverkning. Enligt Naturresursinstitutets senaste rön, som baserar sig på långtidsuppföljning av riksskogstaxeringens provytor, är minskningen av markbundet kol obefintlig. Det behövs uppenbart mera forskning kring detta innan man kan dra säkra slutsatser.

Forskningen (Luke) påvisar klart att tillväxten (kolbindningen) i en KBV-skog är i snitt 20 procent sämre än i en likåldrig skog. Beaktar man därtill den tillväxtökning på cirka 20 procent man uppnår med förädlat skogsodlingsmaterial kan man konstatera att virkesproduktionen och därmed kolbindningen kan vara uppemot 40 procent bättre i en traditionell, likåldrig skog.

Med klimatsmart skogsbruk avses en skogsvård som skapar förutsättningar för skogen att klara klimatförändringen som förutspås leda till torrare somrar och mera frekvent förekommande hårda stormar och aggressivare angrepp av skadeinsekter som följd. En klimatsmart skog är en blandskog där lövinslaget gärna får uppgå till till och med 40 procent på bördigare marker. Barrträdsinslaget borde även vara en blandning av tall och gran i lämplig proportion enligt bonitet.

Detta kan lätt uppnås vid plantering av lämplig trädslagsblandning vid traditionellt skogsbruk. KBV leder dock förbehållslöst till absolut grandominans också på torrare marker där nu talldominerade blandskogar är det vanliga. Orsaken är att tall och björk är ljuskrävande trädslag vars plantor inte kan utvecklas till livskraftiga individer i de beskuggade förhållanden som råder på marknivå i en KBV-skog. Som känt är granen med sitt ytliga rotsystem ytterst stormkänslig och även utsatt för skadeinsekter.

I Mellaneuropa har de senaste åren tiotusentals hektar torkstressade granskogar dödats av granbarkborrar till följd av några torra somrar. Varmare somrar gör det dessutom möjligt för granbarkborrarna att kläcka flera generationer under en säsong med drastiskt ökad skaderisk i granskogar som följd.

Vid plantering eller sådd kan en klimatanpassning snabbt ske genom att använda skogsodlingsmaterial som är lämpligt för varmare klimat – en anpassning, som genom naturens urvalsprocesser tar flera trädgenerationer i anspråk.

Det traditionella skogsbruket kan således, i motsats till KBV, bedrivas klimatsmart.

Carl-Johan Jansson, skogsbruksingenjör, Ekenäs

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning