Kontinuerlig beståndsvård är inte lösningen på biodiversitetsunderskottet

Bild: Wilfred Hildonen

Den kontinuerliga beståndsvården befrämjar inte per automatik uppkomsten av död ved eller gamla grova träd då metoden uttryckligen går ut på att de mogna träden avverkas efter hand som de uppnår timmerdimension.

Miljöorganisationerna bedriver för tillfället en intensiv kampanj för kontinuerlig beståndsvård (KBV) och serverar modellen som lösning på den avtagande biodiversiteten. Kampanjen riktar sig till framför allt staten, kommunerna och församlingarna, men också till enskilda skogsägare.

Är då KBV lösningen på den avtagande biodiversiteten i vår natur?

Enligt den så kallade Röda listan, som är en förteckning över i olika grad hotade arter i vår natur är det dock endast 32 procent som har skog som sin primära livsmiljö. Anmärkningsvärt är att fastän större delen av biodiversitetsproblemen finns någon annanstans än i skogen utpekas skogsbruket i medier som huvudskyldig till den avtagande artmångfalden i vår natur överlag. Jag vill på intet sätt förringa skogsbrukets roll i detta sammanhang, men problemet borde ges rätt proportion.

Om man ser till orsakerna till hotet mot skogslevande arter är det givet att skogsbruket spelar en avgörande roll, men så är fallet oberoende av skogsvårdsmetod. De flesta hotade arterna (37 procent) är nämligen beroende av gammal skog, gamla träd (över 100 år) och av murken ved. Därtill är 17 procent hotade på grund av igenväxning av solexponerade biotoper och 10 procent av förändringar i trädslagssammansättningen (minskat lövinslag). Mot dessa hotbilder levererar KBV ingen förbättring – snarare till och med en försämring då det gäller förändringen av trädslagsblandningen.

Den kontinuerliga beståndsvården befrämjar inte per automatik uppkomsten av död ved eller gamla grova träd då metoden uttryckligen går ut på att de mogna träden avverkas efter hand som de uppnår timmerdimension. Beträffande trädslagsfördelningen får KBV dessutom dramatiska följder i och med att skogsbestånden med tiden blir helt grandominerade. Att så sker kan var och en se genom bilfönstret då man passerar skogspartier som fått vara opåverkade av skogsbruk några decennier. Granen "vandrar" obönhörligt in under den gamla skogen oavsett trädslag, också på relativt karga talldominerade marker. Då endast granens plantor klarar av att utvecklas under beskuggade förhållanden är denna utveckling fullt naturlig.

Om KBV tillåts som enda metod gynnar detta dock på intet sätt artmångfalden i skogarna. Som ett komplement till de traditionella skogsvårdsmetoderna medför metoden naturligtvis ett helt nytt inslag i skogslandskapet som kan gynna vissa arter. Detta bekräftas även i en nyligen publicerad forskningsrapport där man jämfört det traditionella skogsbrukets respektive KBV:s inverkan på biodiversiteten. Slutsatsen var att biodiversiteten gynnas mest av en mosaik av bestånd behandlade på olika sätt. KBV är således inte någon universalmetod som löser biodiversitetsfrågan i skogsbruket.

Kontinuerlig beståndsvård är inte heller klimatsmart. Metoden resulterar i total grandominans i skogarna. Granen är dock det trädslag som är mest känsligt för klimatförändringens följder, det vill säga sommartorka och stormar, med insektskador som påföljd. I Mellaneuropa har de senaste åren tiotusentals hektar torkstressade granskogar dödats av granbarkborrar till följd av nederbördsfattiga somrar.

Lönsamhetskalkylerna för KBV baserar sig på ytterst hypotetiska antaganden som inte stöds av Naturresursinstitutet Lukes forskare. Kalkylerna utgår bland annat från det helt orealistiska antagandet att det alltid, genom självsådd uppkommer plantor med lämpligt mellanrum, jämt fördelat i luckorna, samt att ingen plantskogsvård behövs.

Enligt Lukes forskare skall KBV över huvud taget inte bedrivas i rötskadade granbestånd, vilket i praktiken utesluter de allra flesta granbestånd i kusttrakterna. Detta på grund av att rötfrekvensen vid naturlig föryngrig drastiskt ökar i följande generation i och med att naturplantorna ofta har direkt rotkontakt med moderträden. Även om man vid KBV avverkar i huvudsak grova träd som borde ge timmer raseras det ekonomiska resultatet i och med att en betydande del av stammarna är rötskadade.

Rekommenderar alla beslutsfattare att ta del av Lukes utlåtande på nätet – sökord: Luken lausunnot lakialoitteeseen.

Carl-Johan Jansson, skogsbruksingenjör, Raseborg

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning