Konsultens förslag om domkapitlets hus i Borgå måste omprövas

Enligt vår mening måste fastighetsstrategin, när det gäller Borgå och domkapitlets hus, tillämpas på motsvarande sätt som verksamheten i skyddade kyrkobyggnader.

Kyrkostyrelsen har inom kort för avsikt att ta ställning till en fastighetsstrategi för Kyrkans centralfond. Strategin har utarbetats av konsult Jukka Laurila.

Strategin innehåller en rad förslag vars syfte är att anpassa kyrkans fastigheter till den nuvarande verksamheten samt med beaktande av kommande behov. Förutom de skyddade kyrkobyggnaderna och Kyrkostyrelsens fastighet på Södra kajen i Helsingfors, omfattas kyrkans alla andra fastigheter av strategin.

De teser enligt vilka strategin utformats skall bland annat beakta kyrkans samhällsansvar. Samhällsansvar omfattar enligt vår mening också miljöhänsyn i vidsträckt bemärkelse. Konsulten däremot anser att en av teserna "verksamheten flyttas till hyresutrymmen" skall prioriteras.

Kyrkans verksamhet i Finland har månghundraåriga traditioner och sker mestadels i skyddade fastigheter. Vissa funktioner har under seklernas gång koncentrerats till såväl kyrkliga som profana miljöer.

Kyrkotorget i Borgå med domkyrkan, domkapitlet och biskopsgården och museitorget ett stenkast därifrån, är ett exempel på en sådan miljö.

Enligt vår mening måste fastighetsstrategin, när det gäller Borgå och domkapitlets hus, tillämpas på motsvarande sätt som verksamheten i skyddade kyrkobyggnader. Konsulten anser dock att kyrkan borde avstå från domkapitlets hus. I och med det har konsulten missat en av fastighetsstrategins centrala teser: "Utrymmena är hälsosamma och trygga och via dem förverkligas samhällsansvaret."

Enligt vår mening betyder samhällsansvar att fastighetsägaren beaktar fastighetens skick, dess ekonomiska och kulturella värde, möjligheter att utveckla användningen av fastigheten och så vidare.

I olika tidningsartiklar (Östnyland) har både biskop Bo-Göran Åstrand och lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson uttalat sig om domkapitlets hus. Det framgår klart, trots att huset är skyddat, att det också i framtiden kan användas och utvecklas på ett ekonomiskt hållbart och funktionellt sätt.

Med hänvisning till det ovanstående har Laurila, i varje fall vad det gäller Borgå, tillämpat fastighetsstrategin på ett synnerligen ensidigt sätt. Konsultens förslag om att verksamheten borde flyttas till hyresutrymmen saknar all grund. Laurilas förslag om domkapitlets hus måste alltså omprövas.

En helhetsbedömning utgående från kyrkans fastighetsstrategi och med beaktande av miljöhänsyn måste ofelbart leda till ett beslut om att kyrkan inte avstår från domkapitlets hus.

Borgå stad tog under min tid som stadsdirektör i Borgå ansvar för biskopsgården genom att förhålla sig negativt till propåer om att avstå den. Om biskopsgården till exempel hade övergått i kyrkans ägo skulle den nu uppenbarligen, utgående från de prioriteringar konsulten gjort i fastighetsstrategin, vara ett försäljningsobjekt.

Från och med 1960-talet har en mängd kulturhistoriskt viktiga hus i Finland skattat till förgängelsen med liknande motiveringar som Laurila använder: "Verksamheten skall flyttas till "moderna, rationella och funktionella utrymmen". Under större delen av 1900-talets senare hälft betydde detta att många verksamheter flyttade till "betongpalats".

Förståelsen för gamla miljöer i Borgå, har tack vare Louis Sparre och senare tiders stadsplanerare och beslutsfattare, varit betydligt större. Resultatet syns bland annat i att många värdefulla hus och miljöer bevarats i Borgå.

Per-Håkan Slotte, arkitekt, tidigare stadsdirektör, Kristina Slotte. teologie magister, lektor, Borgå Artikeln uppdaterad 18.11.2020 klockan 11.21. I det tionde stycket har det felaktiga "domkyrkans" hus rättats till "domkapitlets" hus, precis som i rubriken.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Black Friday 2020 – erbjudanden hos Preeco.fi

Mer läsning