Konstens natt blickar på det bortglömda

Fisken har krupit upp på torget och röster ekar i det gamla mentalsjukhusets tomma rum. Ändå är det inte det övernaturliga utan det bortglömda som lyfter sig över mängden på Konstens natt.

En kolossal bläckfisk med meterlånga tentakler har intagit Senatstorget, flankerad av stora och färggranna fiskar. Långt över femtusen människor, av dem fyratusen andraklassare från Helsingfors skolor, har varit med om att skapa verket som håller på att fullbordas när Konstens natt bara är sen eftermiddag.

Djuren är gjorda av använda plastpåsar som klippts till remsor och knutits till en stomme i metall. Installationen heter Havets liv och när kvällen faller på kompletteras den med musik med temat ljudmiljöer på havets djup. Konstnären Choi Jeong Hwa kramar om några skolbarn som varit med och skapat.

– Det här är deras verk, inte mitt, säger han.

Koreanen har specialiserat sig på att göra konst av returmaterial. Med sin installation vill han fästa uppmärksamhet vid den globala konsumtionskulturen och dess koppling till miljöförstörelsen. Plast och annat skräp är ett känt men förbisett problem i världshaven.

– Det är bra att reflektera över sin egen konsumtion, att man kan lyfta fram det här temat på ett naturligt sätt, säger Reetta Kaipainen som vek en stund efter jobbet för att knyta några av de sista remsorna på bläckfisken.

Röster från andra sidan

På andra sidan Centrum, i Lappvikens gamla mentalsjukhus, uppmärksammas ett annat bortglömt problem. Ur dolda högtalare hörs utdrag ur sjukhusets patientjournaler från 1800-talet – hela människoöden komprimerade i några enkla satser, i Radioteaterns regi.

Lyssnar man en stund blir det uppenbart att de som togs in sällan fick rätt diagnos, och knappast rätt vård. Trots att avsikterna var goda var vårdmetoderna snarast kontraproduktiva. Keijo Halinen, som besöker den gamla sjukhusbyggnaden, antar att de som inte var tokiga när de togs in måste ha blivit det av behandlingen.

– Det går kalla kårar längs ryggraden när jag tänker på hur ensamma de här människorna måste ha varit, och att man använde så grova metoder för att hjälpa dem. Det känns otroligt att man använde isolering, kallduschar och elchocker som botemedel, säger han.

I dag vet man att isolering skadar mentalhälsan. Därför är det tungt att vandra i det gamla sjukhuset och höra ropen på hjälp skalla inifrån låsta rum. Installationen får Keijo Halinen att reflektera över hur mycket psykvården gått framåt sedan Aleksis Kivi på 1800-talet och även Mika Waltari på 1900-talet togs in på mentalsjukhus.

– Jag vet inte om den behandling de fick hjälpte över huvud taget. Jag tycker synd om de här människorna, hur de måste ha lidit.

Av de kortfattade patientberättelser som återges på vinden får vi veta att det fanns människor som tillbringade över 40 år på sjukhuset, givetvis utan att bli bättre. De hade symtom som dåtidens läkekonst var oförmögen att diagnostisera. Keijo Halinen noterar att självmord inte var ovanliga.

– För många måste döden ha varit ett bättre alternativ.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00