Konsten – ett redskap eller ett mål?

Vilho Lampi: Självporträtt, 1932. Åsiktsramarna tycks vara större för döda än för levande konstnärer. Helsingfors konstmuseum ägnar Vilho Lampi, en stor utställning just nu, utan att nämna att han var en organiserad och ledande fascist, skriver Pontus Kyander. Bild: Turun taidemuseo / Kari Lehtinen

Vi har större tolerans för avvikelser från döda konstnärer och författare. Louis-Ferdinand Céline och Ezra Pound var modernister långt ut på högerkanten, liksom konstnärerna Emil Nolde, Wyndham Lewis och de italienska futuristerna. För att nu inte nämna Finlands egen svartskjorta Vilho Lampi.

Konstnären Anna Tuori har satt i gång en debatt om konstnärens rätt att inte vara "god" (Yle 30.8.2020). Hon använder exemplet Lolita, Vladimir Nabokovs roman från 1955, där hon i läsningen identifier...