Konsten att sprida glädje

Dora på Aftonro. – Jag kallar mig Guds bortskämda barn, jag har fått allt jag önskar, säger Dora Siivonen. Bild: Yle

Man blir lycklig av att se Dora från Lammholm hitta nya glädjeämnen, efter att hon blev tvungen att flytta från sin älskade holme.

Dok: Dora från Lammholm sänds i Yle Fem annandag jul kl. 20.50, repris nyårsdagen 14.55.

Mikaela Weurlander gjorde sin första dokumentär om Dora Siivonen 2013. Då var 87-åriga Dora den enda fastboende på Lammholm i Åbolands skärgård. I sitt gamla barndomshem utan rinnande vatten trivdes hon utmärkt tillsammans med sin älskade katt Saku.

Krutkärring är fel ord att använda om den soliga, vänliga Dora, men nog är hon en hjältinna, vars styrka är att med gott mod ta allt som det kommer. Hon reparerar huset med tejp och smälter snö på spisen när vattenpumpen går sönder. Men om någon föreslår att hon ska flytta till ett äldreboende blir hon arg.

I den nya dokumentären har Dora gett med sig och flyttat till serviceboendet Aftonro i Iniö. Vi möter henne på sängkanten, med en bordsfläkt surrande i det lilla, aningen sterila rummet. Här finns just inga spår av liv, och man bävar för vad förändringen ska göra med henne. I onödan, visar det sig.

Att flytta bort från Lammholm var "som att riva sönder hjärtat", men Dora är snart sitt vanliga, humorfyllda jag. "Wonderfullt", svarar hon på frågan om hur det står till i dag. Bekvämligheterna bryr hon sig inte så mycket om, men hon uppskattar sällskapet. Det var inte ensamheten hon var ute efter på holmen.

Det är uppenbart att Aftonro är ett trevligt boende, och inte blir det sämre av Doras närvaro. Trots att hon förmodligen hör till de äldre, verkar hon samtidigt vara den piggaste, och tar gärna i när andra behöver hjälp.

Hon var rädd för att "sitta på ålderdomshem", men blir överraskad över hur roligt det är. I någon mån kan berättelsen mildra ens rädsla för olika boenden, men förstås, alltid kan det ju inte fungera som för Dora på Aftonro.

Hennes förmåga att göra det bästa av varje situation gör henne till en verklig förebild. Hon njuter stort av det hon erbjuds – hon får fotmassage att te sig verkligt himmelskt – och kan konsten att vara nöjd. Blir saknaden för stor leker hon helt enkelt att hon är på Lammholm.

"En levande legend", kallar boendegrannen Lisa Bergström sin vän i ett tal på 90-årsdagen. Att dokumentera Dora är en angelägen kulturgärning, och resultatet är fullödigt.

Weurlander har följt Dora under två år sedan hon flyttade, och i den nya dokumentären ingår så mycket av det gamla materialet från Lammholm att man nästan kunde tala om en uppdatering, snarare än en helt ny del. De två tidsperioderna sitter fint jämsides. Lyckan över hur dofterna av syren, kaprifol och narcisser blandas förbyts i glädjen över vänner och en sångkör där de "lever om som andra busar".

Kanske är det just glädjen som är Doras största gåva.

Tack.

Synnöve Rabb Konstredaktör

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning