Konsten att grubbla på O

Förmågan att mentalisera är dessvärre inte en stabil förmåga, utan kan kollapsa då man är trött.

När barnen var små älskade de att höra om katten Findus och gubben Pettson. Och jag gillade att läsa högt ur böckerna om dem. Fast ibland gick det inte så bra med läsandet, eftersom jag själv skrattade så jag kiknade. I en av böckerna lekte Findus med o. I berättelsen konstaterar Findus att det o-ligger potatis i vartenda hål (eller var det o-potatis?) vilket barnen tyckte var enormt roligt.

Häromdagen grubblade jag på just o. Det finns å ena sidan för mycket o i mitt liv, som i ogjort, ostädat och oavslutat. Det finns kanske också för mycket o i hela samhället, som i osakligt, oroligt och otryggt. Men samtidigt finns det också för mycket tvärsäkerhet och låsta positioner.

I det forskningsprojekt som jag leder utforskar vi betydelsen av mentaliseringsförmågan för hur föräldraskapet utvecklas. Med mentaliseringsförmåga avses i korthet förmågan att fundera på och utforska tankar och känslor och att uthärda o-vetande. Då man stöder mentaliseringsförmågan, stöder man den genuint mänskliga egenskapen att uppfatta sina egna och andras handlingar som uttryck för intentionella, mentala tillstånd. En mentaliserande förälder förstår att bakom barnets gråt eller bråk finns en tanke, en intention eller en känsla som barnet kanske inte själv kan uttrycka i ord, men som det är värt att utforska med empatisk värme. En mentaliserande förälder försöker se barnets perspektiv utan att tappa sitt eget, och återvänder till det som gick fel.

Kapaciteten att mentalisera omfattar en position av icke-vetande, det vill säga att inte veta i förväg. I konsten att bemöta en annan människa ingår därför det viktiga elementet av att vara genuint intresserad av den andra människans perspektiv, hur den ser eller förstår sin omvärld, hur den tänker och känner. Att inte kategorisera, inte vara tvärsäker, inte förvränga eller tänka i klichéer. Samtidigt ingår en beredskap att förändra sitt eget sätt att tänka och en insikt att det i varje genuint möte finns något nytt att lära sig. En sådan beredskap stärker förmågan att uthärda osäkerhet och okunskap, ger tålamod att invänta hur saker utvecklas, och ger en flexibilitet i förhållningssättet till omvärlden.

Förmågan att mentalisera är dessvärre inte en stabil förmåga, utan kan kollapsa då man är trött, deprimerad eller i stressande situationer – alltså just då man skulle ha behövt den bäst. Men samtidigt innehåller den en barmhärtig aspekt som lindrar emotionell smärta, eftersom den aktiveras då vi tvivlar, hjälper oss att förstå att det uppstår missförstånd, och hjälper oss att vara ihärdiga i att försöka förstå andras (och vår egen) mentala verklighet – och att hantera besvikelsen av att det inte alltid är möjligt.

Findus, som så finurligt lekte med det som vi tar för givet och roade sig med att godmodigt vända upp och ner på begrepp hade kapaciteten att aktivera läsarens mentaliseringsförmåga: att fundera på olika perspektiv på tillvaron, och att plötsligt upptäcka O.

Mirjam Kalland professor i småbarnspedagogik vid Helsingfors universitet.

Pippi skuttar omkring på Finns sommarteater

Pippi Långstrump, Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, är en av Astrid Lindgrens mest kända och populära figurer. Sommaren 2019 skuttar hon omkring på Finns sommarteaters (tidigare Glims sommarteater 1973-2005) scen i Esbo till Georg Riedels välkända musik. Senast spelades Pippi på Finns år 2006 och det var alla tiders publiksuccé på sommarteatern med nästan 6000 åskådare! Då spelades huvudrollen av Josefin Silén, som sedan dess utbildat sig till musikalartist i Sverige och i höst spelar Esmeralda i Ringaren i Notre Dame på Tampereen Teatteri. 29.3.2019 - 07.54