Konsten att bli kränkt

Tro mig, det kommer en tid när att inte "gilla" på Facebook ses som en fientlig handling, och avsaknaden av Instagram-följare ses som bevis på en konspiration av tystnad.

I Finland har vi redan en längre tid smålett och smilat en smula åt vårt västra broderfolks tendens att bli kränkta för än det ena, än det andra. Vet man i Sverige inte vad man annars skall göra kan man alltid bli kränkt. Eller så verkade det, i alla fall. Dock måste man observera att vi finländare lär oss vi också.

Särskilt spännande, åtminstone i mitt tycke, är vad man kan bli kränkt av. Tidigare handlade det långt om att man, eller en grupp man identifierade sig med, blev omtalad på ett sätt som man upplevde nedlåtande eller annars opassande. Man blev kränkt om någon kallade en för en lurendrejare, eller antydde att alla manliga professorer var snuskhumrar. Hujedamig. Sedan kunde detta givetvis gå för långt, så att man blev kränkt även av välmenande skämt eller förolämpningar som mest existerade mellan en övertolkande åhörares öron, men åtminstone höll vi oss här till kränkningar med sin grund i en handling.

Vad jag nu ser hända är att det blir allt vanligare att man blir kränkt inte av ett klumpigt omnämnande, utan av avsaknaden av ett. Exklusion och marginalisering kan i och för sig vara maktmedel, och många har också observerat hur till exempel osynliggörande av kvinnors historiska bidrag kan vara en form av kränkning. Denna i och för sig vettiga observation börjar dock i vår tid av transparens och sociala medier genomgå en märklig mutation.

I mina sociala flöden, som skall erkännas innehåller det ena med det tredje, finns en mindre mängd individer som antagligen attraherats av mina mera provokativa ställningstaganden. De tenderar se sig själva som en slags frihetskämpar, och är ofta lagda till konspirationsteoretiskt tänkande. Speciellt med dem är att de systematiskt ser sig själva, och de rörelser de anser sig representera, som kränkta och marginaliserade. Bevis och logik är inte alltid nödvändigt för detta, eftersom deras klaraste bevis på att de blivit kränkta inte är en utsaga, utan att de saknas.

För vissa handlar det om att andra fått något de upplever sig berättigade till, och detta ses som en kränkning. För andra handlar det återigen om att inte medierna – gärna i formen "maktmedier" – omtalat dem, vilket ses inte bara som en kränkning utan som direkt mobbning. Kanske är detta talande för vår tid, där sociala medier skapat illusionen av synlighet som rättighet.

Vi har alla blivit mer och mer medvetna om både hur lätt det ibland kan vara att synas i medier, och samtidigt hur livsviktigt det är för någon som vill påverka att så göra. Mediesynlighet är lika viktigt som syre om man vill ha inflytande varför det är förståeligt att man börjar se det som en rättighet.

Därför ser jag att synlighet som kränkning kommer, som tankefåra och jeremiad, bli allt populärare. Tro mig, det kommer en tid när att inte "gilla" på Facebook ses som en fientlig handling, och avsaknaden av Instagram-följare ses som bevis på en konspiration av tystnad. Du sköna, nya, kränkta värld.

Alf Rehn professor

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39