Konst ska inte alltid stryka medhårs

Jenni-Elina von Bagh utforskar krävande ämnen i sin koreografi Posthuman days: vad kommer efter det människocentrerade tänkandet?Bild: Katri Naukkarinen

Jenni-Elina von Baghs Posthuman days får åskådaren att stanna upp och tänka.

Zodiak: Posthuman days

Koreografi och regi Jenni-Elina von Bagh, på scenen Jenna Broas, Karoliina Kauhanen, Anni Koskinen, Outi Markkula och Pinja Poropudas; ljuddesign och komposition Tom Lönnqvist, dräktdesign och bakteriecellulosa Ingvill Fossheim, scenografi och videodesign Fabian Nyberg, ljus Ina Niemelä, dramaturgi Otto Sandqvist. Zodiak 21.10.

Jenni-Elina von Bagh är nyutexaminerad från Teaterhögskolans koreograflinje och fortsätter i senaste verket Posthuman days att utveckla den stil som delvis kunde skönjas redan i hennes slutarbete A life – a nomadic melodrama. Om vi då välkomnades in i en tropisk värld drypande av färg och udda objekt är det nu en mer dystopisk värld som väntar.

Posthuman days utgår från konceptet posthuman och frågar sig bland annat vilket subjekt som kommer efter människan och vad det betyder att avstå från det människocentrerade tänkandet? På många sätt är det hela en paradox, då det handlar om fysisk scenkonst. Som publik är vi synnerligen människocentrerade då vi slukar människorna på scenen med blicken, följer med deras rörelser och uttryck i detalj.

Helheten är aningen ojämn, men bjuder samtidigt åskådaren på en välkommen utmaning. Konsten ska inte bara stryka medhårs utan också synliggöra svåra frågor, utsätta mig för tankegångar som jag inte nödvändigtvis vill gå in på frivilligt. Den dystopiska stämningen i Posthuman days får vardagsbekymren att verka små.

Knyckig koreografi

Rent fysiskt är von Baghs koreografi rätt knyckig, de fem dansarna rör sig alla i sina egna världar, tar stundvis starkt kontakt med varandra men förenas först mot slutet i ett gemensamt, mer klassiskt dansnummer. Sånginslagen är pigga utropstecken i helheten. Stilgreppet med klichéartat uttalade filmrepliker är bekant från det tidigare nämnda slutarbetet och är intressant som kontrast till den lätt ångestfyllda fysiska värld dansarna rör sig i.

Här finns förstås hur många extra dimensioner som helst att uppfatta för den som känner till originalverken. Att citera en klassiker som 2001: A Space Odyssey där datorn Hal spårar ur känns till exempel helt rätt då man funderar kring vad som kommer efter människan. I längden blir jag ändå lite trött på replikerandet, speciellt eftersom man ibland har svårt att uppfatta allt dansarna säger. Deras engelska är också sinsemellan ganska ojämn. Annars är dansarna en väl sammansvetsad ensemble, alla sinsemellan olika men med en gemensam färdriktning.

Trots en viss ojämnhet ser jag något intressant utkristallisera sig i von Baghs arbete, kanske en helt ny kombination av fysisk scenkonst och filosofi. Fokusskiftningen från människan till den cellulosamateria som gör entré på slutet är fascinerande i sin enkelhet – man lyckas faktiskt komma ifrån det antropocentriska tänkandet för en stund.

Posthuman days visas på Zodiak till 28.10.

Tove Djupsjöbacka Musik- och danskritiker

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42