Konst i magasinet

Efter elva år som faderns parhäst på Galerie Forsblom i Helsingfors öppnar Frej Forsblom ett eget galleri i Åbo.

Makasiini Contemporary

Domkyrkogatan 6, Åbo. Till 8.1.2017.

Det senaste tillskottet i den aboensiska konstvärlden är galleriet Makasiini Contemporary, sällsynt fint beläget i Landshövdingens magasin – varav säkert det något märkligt klingande namnet – alldeles intill Domkyrkan. En utmärkt miljö för konsten, med de historiska vingslagen i ett samtidsfokuserat och framåtblickande sammanhang.

Galleristen heter Frej Forsblom, och jo, han är son till Kaj Forsblom som för trettiotre år sedan öppnade galleri ett par stenkast härifrån. Som känt flyttade Galerie Forsblom till Helsingfors för snart tjugo år sedan och sonen återvänder nu, efter elva år som faderns parhäst, till sin gamla hemstad med ett eget galleri.

Också det inre av galleriet har smak av storslagenhet. Rummet badar i ett starkt, vitt ljus från lysrör diskret infällda i taket. Entréhallen med påfallande högt till tak, några trappsteg upp öppnar sig ett rum av betydligt intimare mått, och så naturligtvis ett litet mörkrum. Av någon anledning drabbar mig rummet med en nästan euforisk flashback från högkonjunkturens 1980-tal.

Robusta verk från New York

Med invigningsutställningen vill Forsblom ge en bild av vad som komma skall. Det råder ingen tvekan om vad han satsar på – internationell och finländsk konst i toppklass. Konst som inte visats tidigare i Finland och finländska konstnärer som håller måttet och som kan ha glädje av galleriet med dess uttalat utåtriktade inriktning.

Svårt att säga var blicken fastnar först. Av de tio konstnärerna, med ett undantag representerade med ett verk var, är fyra verksamma i New York och skiljer sig från dem som så att säga hänger på hemmaplan med sitt betydligt robustare grepp om respektive medium.

Där "våra" målare Tiina Elina Nurminen och Heikki Marila presenteras med var sin lätt, luftig målning där tanken sjunker in innan ögat riktigt hinner med, kommer Brooklynkonstnären Keltie Ferris likaså fina abstrakta färg- och formmåleri emot som en svårgenomtränglig, pastos vägg.

Jacob Hashimoto, Rashid Johnson och Luis Gispert rör sig också inom det tvådimensionella men med darr på ribban. Något av en ögonvrängare är Hashimotos The Quiet Center of All Thoughts Never Known med sina småsmå rundlar av bambu och rispapper uppspända på knappt synliga trådar i lager på lager, bildande ett djup som stöds av titeln och motverkas av det lekfulla och materialets egen genomskinlighet.

Gispert, också kallad hiphopbarockare som fascinerats av illusionen om glamour, visar här ett verk där han låtit guldkedjor ringla ner i en yta av asfalt. Också här samspelar titeln, Secret Pilgrim, och gör upplevelsen som utan den kunde bli bokstavligen platt.

Johnson, en "prince of post-black", blandar friskt om korten i afrocentrisk politik och den västerländska konsthistoriens formspråk. Här ställer han ut ett kraftfullt graffiti-inspirerat arbete i svart vax på keramiskt behandlade tegelstenar, ur vilket fyra synnerligen mångtydiga, fyrkantiga ansikten bligar tillbaka på betraktaren. Ett postkolonialt statement?

Här gäller det att ta en sak i sänder för att de kraftfulla inte skall ta överhanden. Klaus Kopus glödande klot blir lite som en länk mellan gästerna och det lågmälda hemmafolket: i studion Tiina Itkonens serie finstämda Grönlandsfotografier och i mörkrummet IC-98 (Visa Suonpää och Patrik Söderlund), som alltid fascinerande, nu med en "post-katastrofal" animationsloop.

På det hela taget en behaglig upplevelse, som ofrånkomligen också väcker frågor kring internationaliseringens välsignelser och villkor.

Bianca Gräsbeck

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08