Konst är lera, inte guldkant

Kajsa Dahlbäck. Bild: Jouni Harala

I vår tid borde verksamheten passa in i kvartalsekonomins snäva ramar, men hur många konstnärliga mästerverk föds inom dem? frågar sig Kajsa Dahlbäck.

Nedskärningarnas osthyvel har gått fram överallt i samhället och få är väl de som den inte alls hyvlat något av. Jag har på sistone sett en tydlig försämring av de ekonomiska förutsättningarna för arbetet inom kulturbranschen. Bland annat kommunala och statliga kulturanslag har minskats, och vi närmar oss en smärtgräns där konstnärens möjligheter till försörjning inte längre är tillräckliga. Den samhälleliga viljan att finansiera kultur behöver komma till tals, hur omodernt det än må vara att diskutera konst som inte gör ett gott intryck i excel-tabellform.

En kollega basunerade ut sitt beskattningsrekord för ett par månader sedan. Inte de högsta inkomsterna hittills utan de lägsta … Hans yrkeskunnande är gediget men arvodena krymper, och många jobb finns inte alls längre. Arbetskraft ersätts med talkoarbete, som har blivit en självklarhet på vissa håll. Yngre kolleger vittnar om ersättning i form av en symbolisk summa och förutsätts för den återstående delen av sin försörjning söka arbetslöshetsunderstöd. Låter detta som en ohållbar lösning? Absolut. Duktiga proffs ska ha rätt till en lön man kan försörja sig på.

Varför behöver samhället över huvud taget sitt kulturfolk? Professionella konstnärer är experter på att ge en röst åt samtiden och de åsikts- och känsloströmmar som genomflödar våra liv. Konstnärer tolkar nutid och tidigare epoker på sätt som gör dem levande och ger en inblick i varför vi befinner oss just här och just nu. Den digitala värld vi lever i är snuttifierad och pågår i hiskeligt tempo. Like-a hit och swipe-a dit! Det finns ingen möjlighet till eftertanke i den. Människan kan inte leva i sådant tempo hela tiden utan hon behöver stunder av stillhet och djupare mening. Det handlar om fundamentala frågor – varför finns vi här, är vår kultur över huvud taget värd att föras vidare till kommande generationer?

Det är inte en konstnärs uppgift att enbart producera säljbara produkter. I vår tid borde verksamheten passa in i kvartalsekonomins snäva ramar, men hur många konstnärliga mästerverk föds inom dem? För att konsten ska blomstra och utvecklas behöver vi hitta andra resonemang för existensberättigande än enbart marknadsekonomiska. I mitt arbete har jag otaliga gånger fått bevittna varför konsten behövs, publiken berörs djupt av musik och vill höra den framföras live.

Avslutningsvis vill jag citera filmregissör Ulrika Bengts, som i sitt tal vid Svenska kulturfondens utdelningsfest 2014 uttryckte sig så här: "Därför vill jag påstå att konsten inte är guldkanten på samhällsservisens kaffekopp. Den är heller inte glasyren. Den är själva leran, som koppen knådas av."

Kajsa Dahlbäck tillträder i höst som enhetschef för Yrkeshögskolan Novias kulturutbildningsenhet i Jakobstad.

Kajsa Dahlbäck

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning