Kompisarna möts i kvarten

Två kompisar över de övriga på planen då Uruguay och Frankrike drabbar samman i den första av fyra kvartsfinaler.

Nämligen Antoine Griezmann och Diego Godin. Godin är en av världens bästa mittbackar, Griezmann en av världens bästa anfallare. Godin är dessutom gudfader till Griezmanns dotter.

Då Godin och Jose Gimenez kom tillbaka till Madrid efter att ha säkrat avancemang till VM var Griezmann emot dem på Barajasflygplatsen i Madrid. Iklädd Uruguays skjorta.

– Jag älskar uruguyaner, jag älskar deras land och matchen mot dem kommer att vara väldigt emotionell för mig, säger Griezmann till Marca.

Griezmann var under våren och början av sommaren rubrikernas man då ryktena om hans sorti från Atletico Madrid var många, men alla osanna. Till slut meddelade han att han stannar i Madridklubben.

- Diego Godin är den enskilt främsta orsaken till att jag blir kvar. Han är en så otroligt bra människa. Vi ses på träningsplanen, i omklädningsrummet och utanför träning och match tillbringar våra familjer väldigt mycket tid tillsammans.

Då Griezmann nyligen i en intervju sade att han känner sig till hälften uruguayan kunde den alltid diplomatiske Luis Suarez inte hålla med.

– För att vara uruguayan måste du vuxit upp och levt i landet. Annars kan du inte förstå hur svårt det är att bli proffsfotbollsspelare i Uruguay, sade Barcastjärnan och glömde kanske i förbifarten att det inte är alldeles enkelt att nå dina drömmas mål i Europa heller.

Afrika är inte heller känt för sina solskenshistorier då det gäller unga talanger. Lysande undantag finns naturligtvis men för de flesta går det inte särskilt bra. Något Suarez, med sitt tunnelseende som gjort honom till en av världens bästa anfallare, kanske glömde bort då han hetsade upp sig.

Orsaken till Griezmanns starka band till den lilla republiken med 3,5 miljoner invånare, är många men framför allt att han då han som 14-åring anlände till San Sebastian-klubben Real Sociedad snabbt blev kompis med Carlos Bueno, naturligtvis från Uruguay.

Tack vare eller på grund av Bueno dricker Griezmann mate och inte café cortado eller cafe au lait som det kanske skulle anstå en spanskifierad fransman. Griezmann är också medlem i Uruguays största klubb, Penarol.

Vet inte om de serverar mate i det franska omklädningsrummet. Men går det åt helsike för Les Bleus får väl Griezmann smyga över korridoren och knacka på dörren till Uruguays omklädningsrum och fråga om Godin kan smuggla ut lite av hans favoritdryck som tröst. Med Suarez i omklädningsrummet kan det vara säkrare så. Och vinner Frankrike ska nog Griezmann hålla sig långt borta från allt vad Uruguays omklädningsrum heter.

På tal om omklädningsrum. Japan lämnade VM som hjältar trots den dramatiska förlusten mot Belgien. Och japanerna visade att klass utanför planen också är något att komma ihåg. Omklädningsrummet var så rent att man kunde ha ätit kvällssushi på golvet. De som varit i Japan vet att det här med renlighet är en dygd i den uppåtgående solens land. Många kunde och borde ta efter.

Honka gjorde samma sak då man gästade Mariehamn. Respekt. Hoppas på svallvågseffekt av detta.

Det finns sätt att ta förluster på och så finns det Diego Maradonas sätt. Den store Diego har gjort sig till en clown på läktarna i sitt onyktra tillstånd och dessutom passat på att tycka till om det ena och det andra. Hans senaste inlägg om Englands avancemang var just så löjligt man kan förvänta sig av en man som mentalt aldrig passerat puberteten.

Slutspelsträdet är något som alltid diskuteras, debatteras, prisas och förbannas före, under och efter ett VM. Tur och otur hit och dit men med så många rörliga faktorer kan man aldrig på förhand gissa sig till hur det ska se ut.

Nu fick publiken fyra potentiella mästarkandidater på ena sidan, fyra utmanare på den andra. Om det gör VM mindre intressant? Nej tvärtom faktiskt för det här ger ju verkligen utmanarna, har ju på något sätt varit deras VM, chansen att gå verkligt långt. Inte som i tennis till exempel där seedningssystemet för det mesta effektivt stoppar spelare utanför tio-i-topp på världsrankingen i ett relativt tidigt skede av grand slam-turneringarna.

Systemet har gett oss matcher att minnas för evigt. Frankrike-Västtyskland i semifinalen 1982 (visserligen med ett lite annorlunda spelsystem), Frankrike-Brasilien i kvartsfinal fyra år senare och Argentina-England i samma VM för att nämna några. Frankrike-Argentina och Belgien-Japan från årets upplaga är exempel på matcher som kommer att debatteras i skolor, åldringshem, armén och pubar många gånger om.

På tal om klassiker. Känns att Brasilien mot Belgien i aftonens sena kamp kan bli en sådan. I synnerhet om båda lagen går ut för att spela boll. Risken, då två offensivt eminenta lag möts, finns alltid att det blir försiktigt och tempofattigt i respekt för motståndarnas styrkor.

Brasilien har definitivt varit bättre organiserat än Belgien. Sambafotbollens dagar är oåterkalleligen förbi. För Tite och hans mannar gäller resultat framför allt annat. Neymar orkar jag inte återkomma till en gång till men konstaterar att mannen i fråga legat i sammanlagt 14 minuter och vridit sig i gräset under VM.

Roberto Martinez har det bästa landslag Belgien någonsin fått på benen till sitt förfogande. Offensivt är laget ruggigt. Men om Japan kunde rubba lagets defensiv som man gjorde i åttondelen finns det all orsak för belgarna att oroa sig för de mesta mästarna.

Jonas von Wendt Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00