Kommunerna ansvarar även för upphandlad äldreomsorg

Bild: Wilfred Hildonen

Kommunerna har tydligt visat att de inte klarar av att bära ansvaret för vården.

I debatten har än en gång riktats hårda angrepp mot de privata vårdbolagen. Aktörer denna gång har varit Christina af Hällström (HBL Debatt 30.7) och Barbro Wikberg (HBL Debatt 4.8).

af Hällström vill förbjuda vårdbolagens verksamhet vilket först och främst skulle betyda fullständigt kaos i vården och att Finland vore tvunget att utträda ur EU. Wikberg är vice ordförande i grundtrygghetsnämnden i Hangö och vill stoppa upphandling av vårdbolag. Då frågar man sig varför hon inte gjort det då hon har den beslutandemakten i Hangö. Jag har inte läst alla stadens protokoll, men i det jag läst har inte Wikberg krävt att Hangö stad stoppar alla upphandlingar i vården. Kommunerna tillåts sköta den offentliga vården själv och behöver inte upphandla den.

Därtill ansvarar Wikberg för innehållet i upphandlingskraven och kunde ha krävt till exempel en personalkvot på 1,1 som i Sverige i äldrevården och ett fungerande koncept om kvalitativ vård. Men det är bra att hon kritiserar hur ansvarslöst hon handlat i beslut hon själv fattat. Har hon månne nu beslutat att hon kräver att ingen upphandling längre sker i Hangö. Därtill har staden upphandlat hälsocentralens läkarverksamhet av vårdbolag. Röstade Wikberg emot?

af Hällström framför inget alternativ till sitt krav att alla vårdbolags verksamhet borde förbjudas. Vem har hon tänkt att tar över den verksamheten? Vårdbolagen sköter cirka hälften av vårdhem och servicehem inom äldrevården. De äger eller hyr moderna vårdbyggnader och har gällande avtal med kommunerna. Var har af Hällström tänkt att dessa stora mängder hjälplösa äldre skulle placeras? Ska de skickas hem till fullständig hjälplöshet, lidande och död eller hur har hon tänkt sig det hela, eller ska baracker uppföras?

af Hällström är upprörd över att vårdföretagen gör vinst, men inget företag kan drivas med förlust. Hon beaktar inte heller att vinst behövs för att göra investeringar i verksamheten och utan vårdföretagens miljardsatsningar på moderna och trivsamma vårdutrymmen som fyller kvalitetskraven skulle äldrevården vara mångdubbelt värre.

Det räckte länge innan Finland införde skäliga krav på långvårdens utrymmen. Alla ska ha eget rum på minst 15 kvadratmeter och eget hygienutrymme, vilket bland annat är viktigt för att erbjuda någon form av integritet och för att motverka bakteriers och sjukdomars spridning till svårt sjuka äldre med klent immunförsvar. Alla privata vårdbolag fyller dessa krav.

Däremot finns det många kommuner som fortfarande har helt undermåliga vårdutrymmen då det tillåts att gamla förfärliga utrymmen används tills de ersätts av nya.

af Hällström och Wikberg förbiser att det är kommunerna som ansvarar för all offentlig vård och därmed även för sin äldrevård. Det att kommunen sedan uppgör upphandling av vård av vårdbolag fritar inte på något sätt kommunen från det lagstadgade vårdansvaret. Det är kommunens offentliga vård fast kommunen använder olika vårdbolag som underleverantörer. Och det är kommunen som avgör antalet vårdanställda i upphandlingen. Vilken personalkvotering har Wikberg krävt i Hangö stads upphandlingsavtal, har hon krävt en vårdare per patient? Det kunde anses som skäligt. Vårdbolagen levererar de tjänster som kommunen betalar för.

Att det sedan kan finnas något bolag som på någon enhet inte följer ett avtal är en annan sak och det utreds sedan på rättslig väg. Det hör dock till undantagen. Inte följer heller kommunerna laga krav i grundlagen om att de ska erbjuda bästa möjliga vård. De är mycket långt från det. Och lagövervakningen fungerar inte vare sig av Valvira eller Regionförvaltningsverken. Justitieombudsmannen och justitiekanslern är helt tandlösa då det gäller vårdövervakning, det har jag tidigare gett exempel på i denna spalt.

Själv tycker jag att äldrevården borde skötas av samhället med staten som ansvarig och till exempel med landskapsförvaltning. Kommunerna har tydligt visat att de inte klarar av att bära ansvaret för vården. Därtill är deras ekonomiska status så kraftigt varierande att det leder till en hård segregation beroende på i vilken kommun medborgarna är bosatta.

Som det föreslogs i social- och hälsovårdskonceptet bör budgetresurserna fördelas så rättvist som möjligt till samtliga landskap. Men den solidariteten fälldes av vänsterpartierna och andra oppositionspartier. Den försummelsen av riksdagen kommer att skörda många offer i ökat lidande och vanvård för många år framåt. Och det ser vi allt tydligare redan i de förskräckliga följderna. Om de längre kan åtgärdas är ett stort frågetecken.

Bo Holmberg, Karis

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning