Kollektivtrafiken repar sig inte – nu jobbar vi hemma, åker egen bil

Pandemin ändrar våra resemönster. Helsingforsborna Sonja Ollas-Airinen och Ismo Airinen har regelbundna resor utmed kusten allt från Åboland till Lovisa. Och valde en bil till i hushållet. Bild: Robert Seger/Moment

Först skydde folk buss och tåg för smittriskens skull. Nu stannar många kvar i distansjobb. Pendlingen tynar och kollektivtrafikens underlag rasar, ser trafikforskarna. Långpendlarna Ismo och Sonja Ollas-Airinen valde en andra bil i hushållet.

På morgonen åker Ismo Airinen i väg från Mikaelsgatan i Åbo mot sitt jobb, med bil. Han är ekonomi- och förvaltningschef i lilla Rusko kommun norrom staden. Just nu ska kommunvalet för kommunens drygt 6 000 invånare ordnas.

Ismo Airinen har en jobbetta i Åbo, men sitt egentliga hem med Sonja Ollas-Airinen i Norra Haga i Helsingfors. Där jobbar hon som sakkunnig vid en av de finlandssvenska stiftelserna med kontor i centrum på Annegatan.

Ismo Airinen har i huvudsak kört bil både mellan Helsingfors och Åbo, och till jobbet i Rusko. Det går regional Fölibuss ut, men han har ofta möten kvällstid och tar därför i regel bilen.

Under pandemin började Sonja Ollas-Airinen jobba allt oftare på distans i Åbo. I Helsingfors tar hon vanligen tåget till jobbet, men med allt flera distansdagar började månadsbiljetten för regiontrafiken i Helsingfors kännas onödig.

– Det kan ju inte vara bara jag som börjar ladda saldo på kortet i stället, säger hon.

Också bussförbindelserna till Lovisa, där hennes åldrande föräldrar bor, hade redan före pandemin blivit sämre, och under pandemin åkte hon ogärna tåg till Åbo. Så den nya familjemedlemmen nyligen blev – en bil till.

En fjärdedel slutar pendla

Ganska oväntat kan kollektivtrafiken, överraskande för många, ha sett sin topp med covid-19-pandemin. Viruset påskyndade en utveckling. Många stannar nu kvar i en viss mängd distansjobb också efter pandemin. Många har också vant sig vid att känna sig tryggare i sin egen bil än i bussar och tåg.

– Det är fullt möjligt att pandemin leder till att vi får en återgång till mera privatbilism, säger Tanja von Knorring, som är verksamhetsledare vid de finländska trafikforskarnas förening LSS.

Vårt lands lilla grupp trafikforskare möts till vårmöte på webben. Ville O. Turunen som utbildar trafikingenjörer i Riihimäki blir sällskapets nya ordförande. Han presenterar sin syn på hur resemönstren förändras och bland hans kolleger verkar de flesta eniga om gissningen att arbetsresorna kan komma att minska med omkring 25 procent. Ute i världen har deras kolleger gissat på allt från en tiondel till hälften mindre kollektivtrafik.

I Norge har miljöinstitutet Stakeholder räknat ut effekten. För varje dag en arbetstagare jobbar hemma försvinner 0,48 resor i lokaltrafiken och 0,16 resor ute genom landet.

Bussbolag i konkurs

Det hela kom snabbt. Regiontrafiken i Helsingfors HRT har meddelat om stora sparåtgärder. Mindre bussbolag med en tung verkstad för eget underhåll av sina bussar kan komma att gå i konkurs helt och hållet. Långa morgon- och kvällslinjer avsedda för jobbpendlare försvinner först ur linjenäten, tror forskarna.

Trafikforskarveteranen Antero Alku räknas i sällskapet som Finlands "Herr Spårväg". Han ser ändå också en positiv följd av det nya mönstret med distansjobb: Trafiktopparna, rusningstiderna, försvinner.

– Det är det positiva. Man kan upprätthålla kollektivtrafik med bara 60 procent av nuvarande resurser om topparna är borta, säger han.

Bild: HBL

Ändrad trafik, annorlunda stadsdelar

Våra metropoler kan komma att förändras. Fast centrum av storstäderna förändras knappast mycket, säger Ville Turunen.

– Helsingfors stadskärna har haft så gott som samma trafikarrangemang i 100 år, säger han.

Men nyare koncentrationer av arbetsplatser av typ Aviapolis kring flygplatsen i Vanda kanske inte har samma framtid ifall en fjärdedel av alla arbetsresor försvinner. Försämras kollektivtrafiken finns också risken att jobben slutar koncentreras till vissa stadsdelar.

Bland trafikforskarna finns det olika skolor. De äldsta trafikguruerna var med när privatbilen på 1960- och 70-talet var det nya moderna och de ritade motorvägar. Dagens kärna av trafikforskare verkar vara pro-kollektivtrafik. Nyare årgångar ser gärna samhället övergå till cyklar och elcyklar, eller till självgående, smarta eldrivna småbilar och poddbussar.

Snabbare tåg ointressant

Ismo Airinen har kört bil till jobbet i många år. Först var det tiden då han pendlade 70 kilometer från Esbo till en förort till Hyvinge, nu veckopendlingen från Helsingfors till Åbo.

Medan kollektivtrafikens bästa år redan kan ligga bakom oss planerar regeringen fortfarande snabbare tåg mellan våra storstäders kärnor i framtiden, som till exempel Entimmeståget mellan Helsingfors och Åbo.

Skulle du åka Entimmeståget om det fanns?

– Nej, inte som jag ser det just nu. Det kan hända att man genom prissättning skulle kunna göra det attraktivt. Men restiden är inte ett problem. Motorvägen finns ju, den fungerar bra och jag kör med min ekonomiska diesel, säger Ismo Airinen.

Vi ger den kortaste resan en kvart

Forskaren Ville Turunen ser tre huvudtyper av dagligt resande. Vi sägs ha den 15 minuter långa uppköpsresan. Han visar statistik från huvudstadsregionen. Kan vi gå till affären på en kvart så gör vi det, annars åker vi buss en kvart, eller kör bil en kvart – tiden är oftast densamma.

Den kategori som nu kommer att ta mest stryk är 45-minutersresan som vi i snitt tycker är en rimlig pendlingstid till jobbet. Inom den här kategorin kommer det största tappet, tror Ville Turunen.

Men utöver det säger han att vi dessutom har en "restidsbudget"; till och med kan vara ett helt biologiskt behov att röra på oss. Börjar vi sitta och distansjobba hemma allt mera blir det tid över i tidsbudgeten för de viktiga och goda mötena. Det kan vara en dagsresa bort på en sträcka om ett par timmar, säger han.

Sonja Ollas-Airinen håller med.

– Resandet ändrar ju karaktär. Man kan börja åka till exempel till Vasa för att träffa människor, med en klarare agenda. Jag kan tänka mig att resa långt för ett bra seminarium, där man kan nätverka och träffa nya människor i pauserna, säger Sonja Ollas-Airinen,

Ismo Airinen är nöjd över den nya trenden med videomöten.

– Så många timmar som jag har satt på att åka till möten på stadshusen i Åbo, Reso, Nådendal, Mynämäki ... säger han.

Lunchsnack och fiskeskvaller kanske faller bort, men det blir mycket effektivare så här.

Och färre kilometrar.

Trafikforskaren Ville O. Turunen säger att våra mest typiska resor är:

15-minutersresan – resan för att handla och sköta andra ärenden, vi väljer fordon så att vi kommer dit vi ska på en kvart.

45-minutersresan – mångas smärtgräns för en arbetsresa, har minskat under pandemin, eventuellt för gott.

Tvåtimmarsresan – dagsresan till ett värdefullt evenemang eller ett viktigt möte, en restyp vi kan få mera tid för i framtiden.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Mångsidiga museiupplevelser lockar till Lahtis

Mer läsning