Köksborden

Jag ska se till att umgås i den avslappnade och varma atmosfär som ofta uppstår runt köksbord.

Den senaste månaden har jag varit som i dvala. Julen kom och gick och nyår likaså. Visst fanns det trevliga stunder med familj och vänner och visst njuter jag alltid av julgranen och stämningen när släkten samlas. Men jag börjar se ett mönster i att januari är en tung månad då jag helst skulle dra täcket över huvudet och stänga av allt. Samtidigt som man borde utvärdera det som varit och göra planer för det som ska komma.

Borde. Hur många gånger har jag inte tänkt att jag borde göra det ena eller andra. Jag borde ha kommit ihåg många fler med julhälsningar. Jag borde städa mitt skrivbord. Jag borde följa med i presidentvalsdebatten. Jag borde planera och beställa kalkning till åkrarna. Jag borde följa med diskussionen om djurskyddslagstiftningen. Jag borde stiga upp och gå ut och börja göra saker.

Så plötsligt ramlar det in en inbjudan till trettioårsfest. Min kära vän som jag inte har möjlighet att träffa så ofta nu för tiden eftersom det är cirka 300 kilometer mellan våra gårdar. Hon som under en avgörande tid i livet var så nära att hon alltid kommer att finnas med mig som en av byggstenarna i det som är jag. Hon som med sitt raka oförlåtande, men kärleksfulla sätt hanterar ordet borde med frasen "Var är borde? I köket. Låt det vara där!"

Alltså antingen ska jag ta tag i det jag borde och börja åtgärda det eller så ska jag sluta grubbla över det och göra andra saker som ändå leder till att jag småningom får mycket gjort. Sagt och gjort. Jag har tagit tag i några saker. Bland annat kommer åkrarna att bli kalkade i vinter bara föret håller. Jag har åtminstone röstat i presidentvalet. Jag har stigit upp och gått ut och gjort saker. Dessutom har jag suttit runt ett par köksbord och bara njutit av livet genom djupa diskussioner om hur samhället fungerar och genom fjantiga skämt över nybakade bullar.

Min medicin mot vinterdeppigheten är att minnas köksborden. Jag ska undvika att lassa mera tyngd på mina egna axlar. Hellre försöka se det jag har fått gjort än det som ännu borde göras. Och jag ska se till att umgås i den avslappnade och varma atmosfär som ofta uppstår runt köksbord. Där får jag ofta en känsla av att den jag är och det jag gör är betydelsefullt.

Anna Alm ekobonde på Mörby gård i Raseborg

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33