Koivus attityd – men kan han skrinna tillräckligt bra?

Montréal Canadiens valde Jesperi Kotkaniemi som trea i NHL-draften.Bild: Lehtikuva/AFP/Bruce Bennett

Jesperi Kotkaniemi går i Saku Koivus fotspår i Montréal.

Inte alldeles lätt att möta förväntningarna i Montréal efter att ha blivit vald som tredje totalt i NHL-draften – utan att ännu kunna ett ord franska. Om någon hanterar situationen är det Jesperi Kotkaniemi, turneringens lirare då Finland vann guld i U18-VM i våras. Han framstår som klipsk och har en vinnande attityd i rinken. Precis som Koivu. Förhoppningsvis har han lättare för nya språk än Jesse Puljujärvi.

Kotkaniemi jämförs – förstås – redan med Saku Koivu, den tidigare Montréalkaptenen. Hans replik:

– Jag vill vara lika bra som han en dag. Det är mitt mål.

Lika säkert som att Buffalo valde Rasmus Dahlin till först valde Carolina Andrej Svetjnikov som tvåa. Det var inte heller någon överraskning att Montréal valde Kotkaniemi – enligt konsensus bland talangscouterna NHL-draftens bästa center – som trea. Montréal har ett behov av förstärkningar i mitten och valde sju centrar av elva spelare totalt.

Det finns förstås frågetecken kring Kotkaniemi. Han gjorde en bra debutsäsong i Ässät i ligan, men inte som center, utan som ytter – trots att hans far Mikael Kotkaniemi är chefstränare för Ässät.

Hans skridskoåkning är ett annat orosmoment. Kotkaniemi är biffigare än Saku Koivu någonsin var – men i dagens NHL måste man kunna skrinna.

Historiskt sett har Kotkaniemi ett bra utgångsläge. Enligt statistik som TSN samlat har alla spelare som blivit valda som trea totalt mellan 1990 och 2014 spelat minst 100 matcher i NHL – och fyra av fem har utvecklats till en topp sex-forward, topp fyra-back eller första målvakt.

Montréals förhoppningar om att sjuttonåringen kliver in i laget redan i höst är kanske väl optimistiska. Det lär bli minst en säsong till i Ässät.

Los Angeles valde Kärpätforwarden Rasmus Kupari senare i första omgången, som tjugonde totalt. Även han en naturlig centerforward och även han ett par år från NHL. Ett positivt tecken för Finland, som inte precis har något överflöd av centrar på internationell nivå.

På tal om Los Angeles tar lagledningen en kalkylerad risk genom att skriva kontrakt med Ilja Kovaltjuk. En magnifik spelare som ibland visat prov på motbjudande divalater. Kings behöver mål och Kovaltjuk kan fortfarande leverera. Frågan är om han spelar alla tre år i LA eller om han drabbas av hemlängtan och åker hem till Ryssland efter en säsong.

Juha Ylönens son Jesse Ylönen gör Kotkaniemi sällskap i Montréal. Totalt reserverades sexton finländare. Anmärkningsvärt att Kärpäts guldmålvakt Veini Vehviläinen blev vald – tre år efter att han första gången var tillgänglig.

NHL-draften var inte en lika storslagen blåvit succé som 2016 eller 2017, då sex finländare blev valda i första omgången. Men det gäller att inta ett mer holistiskt perspektiv. Tidigare har Olli Jokinen, Aki Berg och Miro Heiskanen blivit valda som trea totalt. Bara Kari Lehtonen, Aleksander Barkov och Patrik Laine har blivit valda som tvåa. Ingen finländare har någonsin blivit vald som etta, men sedan 2010 har minst en finländare blivit vald bland de 30 (numera 31) första.

Vilket för oss till Rasmus Dahlin och Sverige. Den första svensken som blivit vald som etta sedan Mats Sundin 1989. Det har i praktiken varit klart att Dahlin blir vald som etta redan i ett par års tid – senast då han debuterade i Tre Kronor som sextonåring. Totalt blev 30 svenskar reserverade i NHL-draften – mer än någonsin förut. Ett par dagar efter att Victor Hedman blivit vald till NHL:s bästa back. En väldig framgång ungefär samtidigt som Tyskland serverade Sverige en av de bittraste förlusterna någonsin i fotbolls-VM.

Draften reflekterar förstås ett lands förmåga att ta fram talanger – men också hur utbrett talangscouternas nätverk är. Ingen större hemlighet att det kryllar av svenska NHL-talangscouter. Då det gäller val i fjärde, femte och sjätte draftomgången vet NHL-klubbarna också att svenskarna gärna åker över till Nordamerika och krigar till sig en spelplats. I snitt väljer finländarna oftare att tjäna lite enklare pengar i KHL. Kan hända att det här är en stereotypi men tror också att svenskarna har lite lättare att smälta in i kulturen och språkmiljön.