Knapp segrare, stor förlorare

Bordet var dukat för SDP för en rejäl valseger. En impopulär regering gjorde det bästa valarbetet för det ledande oppositionspartiet. Men sossarna själva under partiordförande Antti Rinne gjorde ingen stark valrörelse, vilket jämnade ut kampen. Trots ett valresultat klart under 20 procent räckte det slutligen till seger.

Valets förlorare var desto klarare. Centern gjorde en brakförlust och sitt sämsta val på hundra år. Partiordförande Juha Sipiläs tid är antagligen förbi, eventuellt väntar partiet inte till den ordinarie kongressen nästa år utan går till en extra partikongress redan i år.

Sipilä kom, såg, segrade och förlorade slutligen stort efter att ha bedrivit en regeringspolitik som inte föll Centerns väljare i smaken. Det blev för stark högerpolitik.

Regeringens linje godkändes däremot av Samlingspartiets väljare. Partiet klarade sig helt oskadat.

Sannfinländarna vann inte rent matematiskt stort, men gjorde ett gott val efter att partiet sprack mitt i riksdagsperioden. Den här gången är det fråga om ett radikalare parti. De värsta farhågorna från liberalt håll besannades ändå inte, Jussi Halla-aho blir inte den som får första anbud att bilda regering.

Sannf förblir högst sannolikt i opposition och kommer att ytterligare skruva åt sin kritik av invandrings- och klimatpolitiken som de flesta andra partier bedriver. Likaså kommer man att opponera sig mot Finlands officiella EU-politik.

De stora förlorarna finns i den grupp som lämnade Sannf och som bildade Blå framtid. Inte ens någon av partiets fem ministrar klarade inval. Det var Timo Soinis falang i det tidigare Sannfinländska partiet som försvann. Den var ursprungligen sprungen ur Landsbygdspartiet. I kombination med Centerns resultat blev valet en katastrof för landsbygdens och den lilla människans gamla försvarare.

Framgångar blev det i stället för citypartiet De gröna och VF, som i sin nya skepnad också kan ses som ett modernt och urbant parti.

I det rödgröna blocket är VF och De gröna tillsammans nästan lika stora som SDP. De gröna gjorde sitt bästa val någonsin, medan VF för första gången sedan 1995 kunde inkassera en valseger. Partiordförande Li Andersson blev hela landets röstdrottning och även andra röstmagneter visar att en ny politikergeneration håller på att växa fram. Unga politiker som Sanna Marin (SDP) och Antti Häkkänen (Saml) stod för ett mycket starkt val.

SFP har upplevt sin första oppositionsperiod på flera decennier och sett en regering som varit den sämsta i mannaminne ur svensk synvinkel. Det var upplagt för revansch och partiet såg fram emot en stark mobilisering. Den behövdes speciellt i Egentliga Finland där SFP fick nobben av tänkbara partner för valförbund, men SFP klarade mandatet galant även ensamt.

Partiordförande Anna-Maja Henriksson samlade för sin del en mäktig personlig röstpott.

Tommy Westerlund Ledarskribent