Klimatskam över barnen

Jag kan känna klimatskam för mycket, men inte för mina barn, inte för att jag är född, skriver Fredrik Sonck.

Barnen är våra värsta klimatbovar. Ungefär så kunde man sammanfatta essensen i en studie som HBL rapporterade om 12.7. En av forskarna bakom studien, Kimberley Nicholas vid Lunds universitet, konstaterar att barn är "det största personliga valet som påverkar klimatavtrycket. Det kan vara bra att känna till när man tar beslut om familjen".

Och det är klart, i en tid när vi lärt oss att mäta våra individuella ekologiska fotavtryck är varje ny bebis på planeten en ny förorenare.

Ändå tycker jag att uppmaningen till klimatsmart, icke-reproduktivt sex är grotesk. Den återspeglar en syn på barn som ett slags produkter man med kylig rationalitet kan välja, eller välja bort. Men barn är inte något som föräldrar konsumerar i stil med flygresor, blodiga biffar och bensin.

Och även om det naturligtvis dröjer en tid innan ett barn kan bära ett eget ansvar för hur ekologiskt det lever sitt liv, så har det från första början precis samma rätt till en andel av jordens resurser som vem som helst. Barn är – överraskande nog – individer i egen rätt. Och det är INTE så att barnens del av den globala tårtan kan skäras ur föräldrarnas, att de som råkar ha många syskon följaktligen skulle få en mindre del av kakan än ensambarnen.

Ja, den som tänker sig att människolivet i en individuell bemärkelse är ett miljöproblem, och att det individuella beslutet att skaffa barn är ett klimatval som kan jämställas med x stycken Thailandsresor glider mot något som påminner om ekofascism. Löper man linan ut är den bästa lagliga klimatgärningen att äta några närproducerade vita flugsvampar och lägga sig i komposten.

Så nej, jag kan känna klimatskam för mycket, men inte för mina barn, inte för att jag är född.

Och det är klart, i en tid när vi lärt oss att mäta våra individuella ekologiska fotavtryck är varje ny bebis på planeten en ny förorenare. Ändå tycker jag att uppmaningen till klimatsmart, icke-reproduktivt sex är grotesk.

Därmed inte sagt att nativiteten skulle vara ointressant, tvärtom. Men den är en typisk fråga som är lika rimlig att diskutera på ett övergripande kollektivt plan som den är orimlig att moralisera över på individnivå.

Det är klart att planeten inte klarar av en obegränsad befolkningstillväxt. Men som kollektiv skaffar dagens fertila generation i väst färre barn än någonsin förr, och orsakerna till det kan sökas i allt från konkreta politiska beslut till sociokulturella förskjutningar.

Ur miljösynpunkt kan det mycket väl ses som positivt – även om forskare inom andra discipliner, liksom många finländska politiker, bekymrar sig för att en alltför låg nativitet kan leda till en framtid där alltför få unga ska försörja alltför många gamla. Befolkningsfrågan är med andra ord lika komplex, angelägen och explosiv som någonsin. Och den är ett område där makten måste agera varsamt, vara medveten om det totalitäras historiska dragning mot att kontrollera reproduktionen, i praktiken ofta genom kvinnokroppen.

Till den som ännu inte sett tv-serien Handmaid's tale, baserad på Margaret Atwoods roman, kan jag rikta en stark rekommendation. Också här är det en miljökatastrof – föroreningar har gjort merparten av befolkningen steril – som triggar en skrämmande trovärdig tankelek på temat reproduktion och totalitarism.

Fredrik Sonck Kulturchef

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00