Klimativern en risk för att Helsingfors växer igen

Tätare Helsingfors. Kritiker säger att det täta byggandet ibland går till överdrift i Helsingfors – "naturen är ett av våra trumfkort".Bild: Lehtikuva/Vesa Moilanen

Ska Helsingfors vara en klimatsmart och hållbar stad kan man inte bara bygga tätare för att möta en växande befolkning. Prutar man på grönområdena och naturskyddsområdenas buffertzoner går det ut över stadsbornas rekreationsmöjligheter, anser en stadsgeograf.

Hållbar utveckling och klimatsmarta städer blir begrepp som saknar täckning om man inte planerar förnuftigt. Det säger Maunu Häyrynen, professor i landskapsforskning vid Åbo universitet.

Han konstaterar att sättet att bygga städer i Finland markant har påverkat inslagen av naturmiljöer i städerna under självständighetstiden. För hundra år sedan var vi ett agrarsamhälle sånär som på några tättbyggda stadskärnor. De saknade grönområden, men städerna var så små att naturen eller rentav landsbygden aldrig låg mer än någon kilometer bort.

När Finland fyllde 50 var urbaniseringen i full gång och ett nätverk av förorter växte upp kring stadskärnorna. Då de kompletterades av likadana nätverk av skogsdungar eller parker som tjänade som rekreationsområden uppstod en rätt gles stadsstruktur.

– Var man än bodde var det nära till naturen, även om grönområdena sällan var planerade utan oftast bara områden som lämnats obebyggda, säger Häyrynen.

Kliver vi ytterligare 50 år framåt, till nutiden, har stadssamhällena åter fått en ny skepnad. Utöver den fortsatta urbaniseringen, som bemöts med ökat bostadsbygge, kommer kravet på att städer ska vara klimatsmarta och hållbara. Det betyder att man bygger tätare och planerar för tätare kollektivtrafik.

– Vill Helsingfors göra sig av med biltrafiken står man inför ett vägskäl. Det är dags att uppfinna grönområdena på nytt för att säkerställa att stadsnaturen och de urbana kulturmiljöerna består, säger Maunu Häyrynen.

Han säger att det täta byggandet bitvis går till överdrift och att en nyliberal ideologi om att slopa normer leder till att städerna byggs så tätt att grönområdena får ge vika.

– I Helsingfors leder ivern att bygga allt tätare till att invånarna riskerar förlora otroligt viktiga grönområden. Man borde försöka bevara dem.

Lämna buffertzonerna

Maunu Häyrynen anser att Helsingfors generalplan innehåller vissa överdrifter, även om den godkända "pixelkartan" inte behöver utplåna särskilt mycket natur.

– Generalplanen tryggar inte grönområdena tillräckligt noggrant, gränserna borde ha specificerats. Jag ska inte vara för kritisk men prioriteringen oroar mig. Naturen är ett av Helsingfors trumfkort och en del av huvudstadens identitet som garanterar livskvalitet.

Generellt antar Häyrynen att de egentliga naturskyddsområdena i Helsingfors kommer att bevaras, men precis som hittills kommer de fortsättningsvis att naggas i kanterna.

– Det betyder att buffertzonen mellan naturskyddsområde och bebyggelse försvinner, och det skadar naturen. Buffertzoner behövs absolut, men jag är inte så säker på att de är politiskt möjliga.

Häyrynen anser att byggandet borde planeras för Helsingforsregionen som helhet, inte separat för huvudstaden och kranskommunerna.

– I trafiken har det lyckats någorlunda, men inte inom byggandet.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33