Klimatförändringen möjliggör vinodling i Finland

Här plockar en man druvor på en vinodling i Mundelsheim i sydvästra Tyskland. Bild: Thomas Kienzle/Lehtikuva

Kanske får vi redan efter några år njuta av ett inhemskt vin till hjortsteken?

Klimatet har på några årtionden möblerat om odlingsgränserna så att vinodling nu är möjlig i de södra delarna av Finland, samtidigt som klimatet i Syd- och Mellaneuropa håller på att bli för varmt och torrt för vinodling. På samma sätt har klimatet förskjutit odlingsgränsen för värmekrävande grödor norrut i vårt land, vilket har frigjort arealer för mera värmekrävande odlingar i södra delarna av landet.

Den snabba klimatförändringen möjliggör nu odling av nya produkter, bland andra vinrankan, vilket jag hoppas att jordbrukarna har observerat och är villiga att diskutera och utnyttja. I södra Finland kan vinrankan bli en ny och spännande jordbruksprodukt, som kan trygga inkomsten för gårdar som har god arrondering och lämplig jordmån. Vin är en ny odlingskultur som nu knackar på dörren och vill in i vårt land.

Klimatförändringen har redan medfört ganska storskalig vinodling i Danmark, Sverige och Storbritannien, där klimatet för ett par årtionden sedan ännu var för kallt för vinrankan. I Storbritannien finns nu över femhundra professionella vinodlare, i Sverige och Danmark cirka hundra – och omkring tvåhundra hobbyodlare. I vårt land finns ett tjugotal små vingårdar, varav den nordligaste finns i Sundom i Österbotten. Detta gäller alltså gårdar som odlar vindruvor. Dessutom finns i vårt land många tillverkare av olika frukt- och bärdrycker, som också kallas vin, fast de egentligen är saftdrycker.

Vi vet att vinkonsumtionen hela tiden ökar och att avsättning därför borde finnas under överskådlig framtid. Men en nyetablering av vingårdar i större skala är tidskrävande och sker inte över en natt. Dels kräver den praktiska omstruktureringen av bondgården några år, från traditionellt jordbruk till vinodling, dels krävs det lagstiftning samt utbildning av nya och kunniga vinodlare, vilket tar några år att genomföra. Lönsamheten kräver kanske att flera gårdar går samman om tillverkningen av vinet, vilket i sin tur betyder att vingårdarna bör vara belägna nära varandra. Större gårdar med kuperade marker som består av moränjord på syd- och västsluttningar, är bästa odlingsmiljön för vinrankan. Grundandet av kooperativ och samarbete med vinföretag i andra länder kan också underlätta etableringen. Staten kan bidra genom att anställa en eller flera välutbildade vinodlingskonsulenter.

En viktig del av vinproduktionen är kunniga odlare och personal i vintillverkningen. Därför borde de som nu har barn i skolåldern, som småningom skall överta den blivande vingården, sända dem till vinuniversitet i Frankrike, Tyskland eller USA för utbildning. Det finns naturligtvis utbildning på närmare avstånd, men de nordiska universiteten utbildar huvudsakligen vinkunnig personal för restauranger, medan vingårdsbonden i första hand behöver kunskap om odling och tillverkning av vin, och för detta har de gamla vinländerna det bästa utbudet.

Även om detta kanske är önsketänkande hoppas jag att jordbruksorganisationerna tar tag i och utreder denna fråga, samt informerar medlemmarna om möjligheten att bedriva vinodling jämsides med traditionellt jordbruk, och att jordbrukspolitikerna via myndigheterna vidtar de lagstiftnings- och andra åtgärder som krävs för ökad vinodling i vårt land. Kanske får vi redan efter några år njuta av ett inhemskt vin till hjortsteken.

Jens Harberg, Mariehamn

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning