Klanglig variation och dynamik

Skickliga. Petri Sångare på hemmaplan i S:t Petri kyrka i Malmö. Bild: Nora Tinteanu

Petri Sångare som turnerat i Helsingforsregionen i helgen är bara sex år gammal men har redan hunnit få ett flertal pris.

KÖR

Kammarkören Petri Sångare

Dirigent Alexander Einarsson, organist Carl Adam Landström. Tempelplatsens kyrka 7.5.

De trettioåtta sångarna som har sin bas i S:t Petri kyrka i Malmö imponerade med sin klang och sin ambitiösa repertoar.

Fem av sex kompositörer på turnéprogrammet var nu levande tonsättare. Körens grundare och dirigent Alexander Einarsson valde att inleda med två sånger av amerikanen Mark Kilstofte (f. 1958) vars musik till text av G.M. Hopkins är naturinspirerad med religiöst innehåll.

Mellan de två amerikanska sångerna hade kören placerat Thomas Jennefelts (f.1954) Villarosa sarialdi som enligt kompositören själv påverkats av Bach, amerikansk minimalism och svensk körtradition. Musiken satt bra mellan Kilstoftes ibland suggestivt repetitiva musik som också har inryck av gammalt och nytt.

Konserten var uppbyggd så att organisten Carl Adam Landström mellan sångerna spelade korta improvisationer som samtidigt gav kören ton för följande nummer. Men så hände det som inte borde hända – en mobil ringde i slutet av Kilstoftes Peace. Blixtsnabbt plockade Landström upp telefontemat i sin improvisation och det blev egentligen ganska roligt. Förutom denna gest var hans improvisationer verkligen fyndiga.

Ludvig Normans (1831–1885) Jordens oro viker gav konserten dess namn och tema. Texten av Johan Olof Wallin har något av det budskap som programmet kommer med, det vill säga förhoppning om att människans inre frid skulle stärka den yttre. Här hade det suttit bra med ett enkelt textblad. Det är inte så lätt att uppfatta orden ens på svenska.

Treligt var det också att höra Einojuhani Rautavaaras roliga arrangemang av Ant han dansa med mig. Speciellt humoristisk var Per Nørgårds sång Halleluja – vor Gud er forrykt som också finns i engelsk version i Korbogen under namnet Our God has gone mad!

Konserten fick en rätt lång avslutning med britten Joby Talbots (f. 1971) tonsättning Santiago (ur Path of Miracles) som med rytmisk drive och ostinaton låter oss följa en pilgrims tunga vandring till Compostela. Något påkostat programblad krävs ju inte då inträdet är fritt, men här hade man igen behövt tillgång till texten.

Petri Sångare har en mycket angenäm, lite soprantung klang med tilltalande runda mansröster. De bjuder dessutom på spännande klanglig variation och dynamik, och är inte rädda för att ge texten karaktär. Dirigenten Alexander Einarsson fraserar nyanserat och smidigt flytande, och presterar tack vare sina välutbildade sångare en imponerande musikalisk precision.

Den inte riktigt fullsatta kyrkan gav uppskattade applåder och fick två extranummer. Petri Sångare avslutade turnén genom att medverka i söndagens högmässa i Johanneskyrkan.

Jan Granberg

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Många vill välja ekologiskt – också hos frisören

Mer läsning