Kendrick Lamar och Lykke Li gav allt på Flow

Kendrick Lamar har inget att bevisa men han gör det ändå – med råge. Lykke Li levererade också allt och lite till på söndagens Flow.

Flow-festivalen, Helsingfors 12.8.

Kendrick Lamar, Lykke Li, St. Vincent, Fever Ray, Brockhampton

I retrospektiv kan jag konstatera att Flow-fredagen var ingenting jämfört med det som komma skulle. Ännu på lördagskvällen kunde man röra sig fritt bland publikmassorna, åtminstone innan kvällens höjdpunkt – brittiska bandet Arctic Monkeys. Men på söndagen var området fullsmockat från tidig dag till sen natt.

Pojkbandet Brockhampton inleder söndagens Flow för min del. De kör hårt i mjukiskläder med en överskottsenergi som känns lite väl mycket. Ljusen blixtrar och i bakgrunden har de egenproducerade mobilvideor av sig själva i logen. Publiken verkar däremot älska dem och deras låtar. Temperaturen i tältet stiger när publiken dansar under spelningen och bandet är bra uppvärmning för kvällens huvudaktörer.

Ledsna men härliga Lykke Li

När svenska popartisten Lykke Li träder fram på stora scenen iklädd en svart plastliknande kostym, är det stora bilder av gråtande ögon i bakgrunden. Stämningen känns vemodig under hela spelningen men det är inte så konstigt. Lykke Lis senaste album heter So sad so sexy av en anledning och hennes show är just melankolisk, berörande och vacker.

När hon dansar fram på scenen och stundvis tar tag i en tamburin känns hennes scenspråk självsäkert och naturligt dramatiskt. Mitt under showen uppmärksammar hon faktumet att det här är sista festivaldagen och att folk måste tillbaka till sina jobb på måndag, så hon bjuder på en liten textlektion:

– Sex, money, feelings die, sjunger hon, och publiken apar efter.

Utopia är en av spelningens höjdpunkter och leder till en ledsam allsång. När Lykke Li avslutar med sin stora hit I follow rivers är det dock ingen som halkar på textraderna. Det är nästan som att den slumrande söndagspubliken vaknar i ett ryck och börjar dansa.

Storslagen Kendrick Lamar

Söndagens största höjdpunkt är utan tvekan ändå rapparen Kendrick Lamar. En timme innan han ska uppträda börjar folk samlas framför huvudscenen. Det visar sig vara helt rätt. När Kung Fu Kenny, Kendricks alter ego, kommer upp på scen håller han inte tillbaka utan inleder direkt med DNA. Publiken hoppar, skriker och går av simultant.

– Mår ni bra, frågar Kendrick, och publiken skriker i gensvar.

Det är som att alla har glömt bort att det regnar, är kyligt och måndag i morgon. Det enda som spelar roll just nu är Kendrick som ter sig nästan ikonisk på scen. Den Pulitzerbelönade rapartisten har egentligen inget att bevisa – men han gör det ändå.

Storhiten King Kunta kommer rätt tidigt i showen, Swimming pools (Drank) i mitten och Bitch, don't kill my vibe i slutet. Varenda låt gör publiken galen. När han dessutom kör Black Panther-hiten All the stars som encore är det bara att erkänna att Kendrick både gör geniala låtar och är lysande på scen. Då ter sig den tidigare halvslitna söndagspublikens plötsliga upphetsning helt naturlig.

Omänsklig St. Vincent

Utöver söndagens självklara utropstecken imponerade svenska Fever Ray och amerikanska St. Vincent. Fever Rays uppträdande präglas av ett elektroniskt tema. Karin Dreijer bär en t-shirt med trycket "I love Swedish girls", men har streckat över ordet "Swedish". Hon är inte rädd att ta plats på scen – under låten The moon and back tar hon demonstrativt och för fingrarna mot skrevet för att sedan låtsas lukta på dem.

Annie "St. Vincent" Clark avslutar sedan Flow i en välfylld Red Arena. Den amerikanska musikern intar scenen i en röd utstyrsel med en röd elgitarr och inflikar politiska budskap mellan låtarna.

– Kämpa mot makten, Finland, uppmanar hon alla och börjar sedan sjunga Masseduction.

Clark känns nästan mer som en konstnär än en artist. Alla detaljer i showen är så utstuderade att det hela ligger på gränsen till omänskligt. Samtidigt pågår Tangerine Dreams spelning som känns desto tråkigare. Det tyska bandet, som har femtio år på nacken, bjuder inte på en särskilt imponerande show. Det syntetiska soundet känns föråldrat och åhörarskaran är både gles och oengagerad. Det är en tydlig kontrast till Clarks förtrollande show.

När jag tar mig hemåt i natten fryser jag för första gången på länge i min regnjacka. Hösten stundar och det känns vemodigt. Men jag går ändå hem säker på att det nog inte finns något bättre sätt att avsluta en sommar på än med Kendrick Lamar på Flow.

Jennifer Snårbacka Journalist

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00