Kemppainen om EM-fiaskot: "Bittert"

Jorma Kemppainen.Bild: Lehtikuva/Heikki Saukkomaa

EM i Berlin blev ett av alla tiders sämsta Europamästerskap för de blåvita idrottarna. Kritiken är hård men träningschefen Jorma Kemppainen, som suttit på sin post sedan 2012, tänker inte avgå trots fiaskot.

– Kroppen var lös.

– Jag fick inte en liknande kampanda som jag hade i kvalet.

– Jag är besviken eftersom jag inte hoppade på den säkra basnivån som jag gjort under sommaren.

– Det här räcker tydligen bara inte.

– Vet inte.

– Inget hände.

– Den här gången tog värmen kål på mannen.

Förklaringarna varför det inte gått vägen för de finländska idrottarna i EM är många. Dåliga förberedelser, otur, skadeproblem och helt enkelt individuella misslyckanden har lett till att lag Finland i Berlin – före Simo Lipsanens trestegsfinal – gått till mötes kanske det värsta bottennappet sedan EM i Budapest 1966 då medaljsaldot blev en rund nolla.

Friidrottsförbundets träningschef Jorma Kemppainen sammanfattar EM 2018 där man drömde om tre-fyra medaljer och hade två stycken medaljer som minimimål.

– Det här har varit bittert för många idrottare. Förväntningarna var mycket högre. Att vi har tretton idrottare bland de sexton bästa är okej, men det raderar inte det kalla fakta att vi förväntade oss flera framgångar. Vårt långsiktiga mål – och jag understryker att det är ett långsiktigt mål – är att få tre-fyra medaljer. Absolut hade åtminstone en del av målet fått uppfyllas här, säger Kemppainen.

"Vi är på minussidan"

Kemppainen säger att flera faktorer i idrottarnas sista förberedelser gått fel men han tar personligen rollen som syndabock.

– Vi har haft en bra sommar. I Jyväskylä var jag säker att vi når framgångar här i EM. Jag förväntade mig ett helt annorlunda resultat. Det har garanterat gjorts misstag, både större och mindre, i förberedelserna. Vi är på minussidan, säger han.

– Jag är besviken och som "kapten" tar jag ansvaret. Efter ett mästerskap måste överse hur det gick.

Under Kemppainens tid som träningschef, ett uppdrag han tog sig an 2012, har friidrottslandslaget kammat hem noll medaljer både i OS i Rio och i VM i London. Vid EM i Helsingfors där det blåvita medaljsaldot blev Ari Mannios spjutbrons sade Kemppainen att man nått ett lågvattenmärke och att det inte går att gå nedåt. Kemppainen har kritiserats i hårda ordalag då framgångarna har varit skrala.

– Jag tänker inte avgå.

– Jag är inte den personen som står i vägen för utvecklingen. Jag fortsätter arbeta med det jag har framför mig, säger Kemppainen som anser sig ha idrottarnas stöd.

"Det är väldigt sorgligt"

Men helt åt skogen har årets EM inte gått. En bit över hälften av finländarna klarade sig bättre än deras statistikplacering men endast ett fåtal, som hinderlöparna Topi Raitanen och Janica Rauma, har lyckats sätta personbästa resultat i Berlin.

– Det är fint att se att några idrottare lyckats i säsongens största tävling, säger Kemppainen.

Men det som däremot varit en besvikelse är att de idrottare som målats upp som medaljhopp inte fått till det. Misslyckandena i två grenar, gång och spjut, som man på förbundsnivå storsatsat på sedan 2017 svider rejält.

– Gångarnas situation är bra – de jobbar bra och gör att gott internationellt samarbete. De har goda planer och en väldigt bra process på gång. Det är väldigt sorgligt att de inte lyckades i tisdags. De hade förtjänat en belöning. Men då man når en viss nivå avgår dagsformen mycket.

I spjutkastning har förbundet jobbat med att samla unga talanger till idrottsgymnasiet i Kuortane där de får högklassig träning, men det dröjer ännu många år innan det arbetet bär frukt.

Den finska truppen har lidit av en del hälsoproblem och att exempelvis Tero Pitkämäki är borta på grund av sin knäskada påverkar avsevärt de finländska framgångschanserna. Kollegan Antti Ruuskanen och en handfull ytterligare EM-idrottare är heller inte helt friska vilket ger ett klart försprång för konkurrenterna. Men skadorna hör till och den blåvita truppen är inget undantag beträffande skador.

– Vi har en läkare som är i kontakt med tränare och idrottare och det är något vi måste fortsätta ha, säger Kemppainen.

Fel på lagandan?

Något som lyfts fram i diskussionerna om orsakerna bakom det finländska fiaskot är sammanhållningen i truppen.

– Vi har haft få gemensamma tillställningar. Som chef anser jag att jag ska vara på plats och leda dessa tillfällen men dagarna är långa. Det där med laganda måste man granska.

Typiskt anländer idrottarna till tävlingsorten två dagar före sin prestation och lämnar mästerskapet efter att finalen i grenen i fråga avklarats. En del talar för att idrottarna skulle vara tillsammans under hela EM, men där delas åsikterna både hos förbundet och hos idrottarna.

Det är ingen hemlighet att friidrottsförbundets pengakista inte är bottenlös. Men då man sett vad en bra anda i ett lag kan göra så kunde ett "vi"-tänk vara värt att införa och satsa ekonomiskt på. Sällan skadar en god gemenskap – inte heller i individuella grenar.

– Det tål att fundera på, säger Kemppainen innan han lämnar Olympiastadion för att göra sig redo för Simo Lipsanens trestegsfinal som kan åtminstone delvis rädda Finlands EM.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33