Kekkonen spökar

Packis. Timo Sarpanevas verk Ahtojää visades på världsutställningen i Montreal 1967. Bild: Designmuseet

Galleristduon Saariaho Järvenpää frågar sig om designscenen behöver en ny stor ledare.

Officiell. Designmuseet, Högbergsgatan 23. Till 30.10.

I Designmuseets källare råder sextio- och sjuttiotal. Timo Sarpanevas glas glittrar i kapp med Tapio Wirkkalas i en gemensam dukning, där det knappt går att se skillnad på de två.

Med utställningen Officiell tar galleristduon Saariaho Järvenpää upp frågan om Kekkonens roll för finländsk design, visar på en likriktning i den tidens formgivning och att den här stilen fortfarande har en synlig position. Retro går hem.

Kekkonen får rollen som galjonsfigur för en andra nationell väckelse med en dragning till Lappland och den arktiska naturen. I de flesta verk som visas tränger det vilda, levande och jordnära ut den rena linjen. Reidar Särestöniemis och Kain Tappers verk ackompanjerar rustika Ruska av Ulla Procopé och klumpiga Pirtti av Raija Uosikkinen.

Det här är något helt annat än Eero Aarnios design, som till och med för en vecka sedan visades på översta våningen. Man blickar mot ett ursprung i stället för en djärv framtid.

Det var annars inte bara Niki de Saint Phalle som sköt på sina verk på 1960-talet. Förutom att Laila Pullinen sprängde sina kopparskulpturer har vissa verk också skjuthål. Med explosionen som konstnärlig metod talar verken i hög grad om det yttersta ursprunget. I praktiken handlade tekniken också om att Pullinen fått en 4 gånger 9 meter stor kopparskiva för ett verk till världsutställningen i Montreal 1967. Med tre månader tid att bearbeta plåten krävdes stor effektivitet.

Jari Saariaho och Kalle Järvenpää har sammanställt utställningen med glimten i ögat. Som avslutning har Wirkkalas exploderade sol placerats mittemot en bild av Kekkonen som promenerar i väg, stödjande sig på två assistenter hösten 1981.

Synnöve Rabb Konstredaktör

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning