Kejserlig dokumentpärla

Den färdigklippta filmen innehåller dock ett sekvensfel.

Med anledning av att det Nationella audiovisuella institutet lanserat en webbtjänst innehållande filmdokument från det 100-åriga Finlands historia, vilket förtjänstfullt noteras i HBL (3.12) kan följande berättas om avsnittet rörande Hans Majestät Kejsarens snabbesök i Helsingfors den 10 mars 1915.

Filmaren Oscar Lindelöf, ansökte inte om filmningslov, vilket några av hans konkurrenter gjorde. Men de fick aldrig något svar. Lindelöf och hans assistent Carl Johansson beslöt sålunda att filma i smyg där man visste att kejsaren skulle röra sig. Tursamt nog var poliserna inte särdeles nitiska fastän man nog märkte vad som var på gång.

Den färdigklippta filmen innehåller dock ett sekvensfel. Vid kejsarens ankomst på morgonen användes ingången i mitten av förvaltningsbyggnaden som ledde till den tillfälliga, med kejserliga symboler, festligt dekorerade allmänna väntesalen. Järnvägsstationens stora väntesal var nämligen då ännu inte färdigställd.

Kejsaren var iklädd marinuniform, eftersom han efter korta framträdanden i Uspenskijkatedralen och Nikolajkyrkan (Storkyrkan) skulle besöka de utanför Sveaborgs krigshamn (alltså marinbasen på Skatudden) på Kronbergsfjärden förankrade krigsfartygen. Han besökte också kort den Heliga Alexander Nevskijkyrkan på Sveaborgs fästning samt Ehrensvärds gravmonument.

Men antagligen ansåg Lindelöf att han inte fick tillräckligt bra bilder på morgonen varför han bytte ut sekvensen i den klippta filmversionen. I stället börjar filmen med att kejsaren iklädd infanterigardesuniform kommer ut via det kejserliga väntrummets ingång (senare presidentens vänterum) vid sidan om huvudingången mot Järnvägstorget. Kejsaren hade bytt uniform efter lunchen i det kejserliga tåget eftersom på programmet bland annat stod en inspektionsfärd till befästningsbyggena kring Alberga. Kejsarens första entré visas däremot kort mot slutet av Lindelöfs film.

Angående filmdokumentets senare öden, kan en tragikomisk incident från 1935 nämnas. Lindelöf ville med anledning av 20-årsminnet av besöket då visa filmen. Den dåvarande filmcensuren vägrade dock att ge filmen en skatterabatt om 5 procent med motiveringen "filmsensuren skulle helst se att filmen inte skulle visas, emedan den är politisk och kunde i vissa kretsar väcka ont blod". Filmen visades följaktligen inte.

Samtidigt berättas det att franska intressen skulle ha velat köpa filmens negativ men Lindelöf avböjde med motiveringen "att filmen kanske någon gång i framtiden kunde behövas i hemlandet". Sålunda kom Lindelöf genom sin framsynthet att bevara denna dokumentpärla för publiken i det 100-åriga Finland.

Ronny Rönnqvist Esbo

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning