Katarina von Numers-Ekman: Lurad

Jag behövde nya glasögon och gick på syngranskning. Hos optikern erbjöds jag en ögonbottenfotografering för 35 euro. Och vad kunde man hitta genom en sån undersökning? En massa, försäkrade optikern, både ögonåkommor och andra sjukdomar. Melanom i ögat till och med.

Melanom i ögat? Det hade jag aldrig hört om, men det lät allvarligt och obehagligt. Så visst ville jag betala lite för chansen att hitta något sådant innan allt skulle vara försent. Ett par dagar senare ringde optikern. De hade granskat bilderna och hittat förändringar i det vänstra ögat. Mina associationer gick förstås genast till cellförändringar ... och melanom i ögat.

Det var allt skäl att gå till ögonläkaren, ansåg optikern. Och eftersom jag inte visste hur snabbt man kunde få en tid via den offentliga sjukvården och bilderna redan fanns hos optikerkedjan valde jag att boka en tid hos deras egen läkare ett par veckor senare.

Att googla "förändringar i ögat" var meningslöst och att söka information om melanom i ögat skulle bara öka oron. Bäst att stå ut med ovissheten i väntan på läkarbesöket och försöka intala sig att det nog var frågan om godartade förändringar.

Och så var det dags. Jag fick droppar som vidgade pupillen och togs emot av ögonläkaren. Under tystnad tittade han länge in i mitt öga och meddelade till sist att han inte kunde hitta något hål. Jag fattade ingenting. Var det ett hål de hade misstänkt? Och vad skulle det ha inneburit om jag haft ett sånt?

Men vad var det som syntes på bilden då? Tja, svarade läkaren, i nio fall av tio är det falskt alarm när ögonbottenfotografierna visar förändringar. Orsaken kan ha varit en ögonfrans. Förvirrad och tillfälligt förblindad på ena ögat betalade jag 120 euro. Först efteråt klarnade tankarna. Vad hade jag egentligen betalat för? En opålitlig undersökning, två veckors obefogad oro och en liten smula lösryckt information om att jag inte hade ett hål i vänstra ögat.

Sen visade det sig att bekanta varit med om samma sak. Det är bara skit, utbrast en läkare som hörde historien, de har satt det där i system för att dra in pengar. Jag hittade artiklar på nätet om hur den offentliga sjukvården belastas av patienter som kommer i onödan med oskarpa och därför oanvändbara ögonbottenfotografier från optikern. Om optikerkunder som enligt ögonläkarna invaggas i falsk trygghet eftersom ögonbottenfotografering inte alls är en tillräcklig metod för att upptäcka sjukdomar.

Jag tänker på social- och hälsovårdsreformen och den av Samlingspartiet så omhuldade valfriheten. De flesta av oss har inget medicinskt kunnande. Inte heller har vi insyn i hur sparkraven inverkar på vårdbesluten inom den offentliga sjukvården eller hur den privata sidan trixar för att maximera sin vinst. Så vad ska vi vanliga medborgare egentligen basera vårt val av hälsovårdsproducent på? Mycket mer än valfrihet behöver vi en känsla av tillit till sjukvården. Och hur fritt vi än får välja kan vi ändå bli offer för utstuderat lurendrejeri.

Katarina von Numers-Ekman är modersmålslärare och författare.

Katarina von Numers Ekman modersmålslärare och författare

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning