Karriärplanering från helsike

Bild: Lehtikuva/Gabriel Bouys

Det här med karriärplanering är något de flesta får handskas med under yrkeslivet. Vissa lyckas bra, vissa mindre bra. Julen Lopetegui tycks tillhöra den sistnämnda kategorin.

52-åringen från Baskien var en mer än duglig målvakt under sin aktiva karriär vilket cirka 150 ligamatcher och medverkan i VM 1994 i Spaniens färger vittnar om.

Som tränare lyckades han på något märkligt sätt först halka in som tränare för ett av världens bästa landslag. Och då chansen kom tvekade han inte att ta över Real Madrid. Något som kan ha ha visat sig vara ett lika ödesdigert som felaktigt beslut.

Lopetegui har inte gjort något väsen av sig på klubbnivå som tränare. Med spanska ungdomslandslag blev det ett par EM-titlar men exempelvis i Porto misslyckades han med vinna någonting alls trots att han under sin första säsong fick operera med den största budgeten i klubbens historia.

Det blev visserligen bara en och en halv säsong i storklubben men att han faktiskt inte vann något alls är anmärkningsvärt i och med att det för Benfica och Porto är svårare att inte vinna en cup- eller ligatitel än det är att hitta en restaurang vid Dourofloden som inte har portvin på dryckesmenyn. Och det är svårt. Jag har försökt. Inte för att jag har något emot portvin, tvärtom, men variation är av godo.

Mot den bakgrunden var det aningen överraskande att det spanska fotbollsförbundet ville ha honom. Men La Roja behövde nya infallsvinklar och nytänk och i den ekvationen passade basken sällsynt väl in.

Spanien hade kört fast med visserligen oerhört meriterade och framgångsrika Vicente del Bosque och Lopetegui var mannen som skulle lotsa laget in i nutiden.

Succén lät inte vänta på sig. Där Spanien efter de dubbla EM-titlarna och VM-guldet 2010 blev för förutsägbart och fastnade i gamla banor blåste Lopetegui in som den varma virvelvind förbundet hoppats på. Nya spelare togs med i rullorna, spelet försnabbades, blev mera variationsrikt och framför allt snabbare och rätlinjigare.

Inför VM i somras var Spanien en av de största favoriterna då laget under Lopetegui radat upp 14 segrar och sex oavgjorda. Lopetegui förlorade och lär inte förlora en enda match som spanska landslagstränare. Hans segerprocent på 85 är den bästa i spanska landslaget i modern tid. Vicente del Bosque, som förde sitt land till både VM- och EM-guld, noterades för 80,7, hans företrädare, legendaren Luis Aragones, för 81,48. Till del Bosques och Aragones försvar ska sägas att deras sejourer var betydligt längre. Aragones basade för laget i 54 matcher, del Bosque i 114.

För Lopetegui lär det inte bli mera än de 20 han har på sin meritlista. Kaoset han skapade strax före VM lär ingen på förbundet glömma.

Var det ambition, girighet, naivitet eller något annat som låg bakom beslutet? Men då uppgifterna om att han tar över Real Madrid direkt efter VM drog förbundet öronen åt sig och meddelade att han kan sticka direkt. Spanien försvann snabbt ur VM och Lopetegui blev inte direkt Spaniens mest älskade man.

Affären sköttes klumpigt av alla parter, främst av Lopetegui. De spanska sporttidningarna har flera "deep throats" i Santiago Bernabeus korridorer än Washington Post i Vita huset och det var bara en tidsfråga innan bomben skulle brisera.

Några månader senare är det frågan om inte Lopetegui ångrar sitt beslut oerhört. De senaste tre årens mästare i Champions League har inte vunnit på fem matcher och bara producerat ett ynka mål på 482 minuter. Och även om Lopetegui ingalunda ensam är skyldig till kräftgången är det på honom de anklagande fingarna pekar.

Det här med karriärplanering handlar rätt mycket om tajming och fingertoppskänsla. Byter du arbetsgivare ska företaget du väljer helst han en positiv utvecklingskurva. Och i en ny omgivning ska du helst ha möjligheten att utveckla dig själv.

I Real Madrid uppges Lopetegui enligt bland annat Marca inte ha någon makt alls kvar i omklädningsrummet och ordföranden Florentino Perez undviker helst sin anställdas sällskap så långt det går. Ett vakuum skulle någon kanske säga att Lopetegui befinner sig i. Nu är det bara att vänta på att någon sticker hål på plasten. Perez är inte känd för sina milda nypor och att han varit i kontakt med potentiella ersättare är en lågoddsare. Antonio Conte och Michael Laudrup har nämnts. Jag skulle kanske vara böjd att Leonardo Jardim en chans.

Men Perez vet bäst. Det har han, åtminstone enligt sig själv, alltid gjort. I en enkät i tidningen AS ansåg 85 procent av de som röstade att Real Madrids problem beror på Perez. Byggherren och multimiljonären brukar dock inte lyssna på pöbeln. Knappast läsa AS heller för den delen.

Lopetegui var på sin höjd Perez sjätte eller sjunde alternativ att ta över efter att Zinedine Zidane överraskande meddelade att han lämnar. Ingen avundsvärd sits från första början med andra ord.

Real Madrid har och kommer alltid att vara en av världens största och mest framgångsrika klubbar. Men ingenting varar för evigt och framgångarna brukar gå i cykler. Många spelare borde se sig i spegeln för det är ruskigt många som underpresterat under hösten. Lopetegui är den som får ta konsekvenserna. Sannolikt rätt snart. En seger mot Barcelona på söndag skulle kanske ge honom lite respit. Blir det stryk då lär inget rädda honom från Perez vredesmod.

Jonas von Wendt Reporter

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46