Tove Jansson-filmen är fylld av livsglädje och fri kärlek – men var är överraskningen?

Alma Pöysti som Tove Jansson under arbetet med fresken Fest i stan. Bild: Sami Kuokkanen / Helsinki-filmi

Det finns något alltigenom sympatiskt i Zaida Bergroths Tove Jansson-film som är fylld av livsglädje och porträtterar fri kärlek utan att moralisera. Det som saknas är något överraskande, som skakar en ur det bekväma och trygga.

När en bekant från Sverige besökte Finland senast anmärkte hon i förbifarten att alla finlandssvenskar hon träffar verkar avsky mumintrollen. Jag funderade en stund och svarade att nja, avsky vet jag...