Känslosam pjäs om äggcellsdonation och barnlöshet

Två kvinnors liv förs samman i Sofi Oksanens hörspel som behandlar barnlöshet och äggcellsdonationer. På bilden Niina Koponen och Marjaana Kuusniemi-Korhonen. Bild: Jyrki Valkama

Sofi Oksanen har skrivit ett hörspel om barnlängtan och äggcellsdonationer, ett känsligt ämne som är problematiskt då pengar är involverade.

Radioteatteri esittää: Rakastan sinua jo nyt sänds i Yle Radio 1 21.1 kl. 15.00, repris 22.1 kl. 19.02

En kvinna vill ha ett barn, en annan vill ha pengar. En enkel transaktion kan göra dem båda lyckliga.

Fast nu är ju temat sällan fullt så enkelt. Två perspektiv på den mångfacetterade frågan om äggcellsdonation får vi höra i Sofi Oksanens hörspel Rakastan sinua jo nyt som producerats av finska Yles radioteater i regi av Soila Valkama. I det möter vi engelska Mary (Marjaana Kuusniemi-Korhonen) och unga Daria (Niina Koponen) från Ukraina. Kvinnornas berättelser känns verkliga och kunde vara det.

Mary har alltid vetat att hon vill ha en familj. Hon gifter sig med en bra man med samma dröm, men åren går utan att hon blir gravid. Hon gör allt som kan tänkas främja det, från att ta hand om sin kondition till att flytta ut på landet och bara äta ekologiska grönsaker. Vänner och bekanta får barn efter barn. Slutligen börjar hennes man träffa andra kvinnor, och en av dem blir gravid. Mary blir ensam.

I en grupp för barnlösa träffar hon ändå efter en tid en ny man, som en dag skickar henne en länk till kliniken Babydreams i Ukraina. Kanske det inte är för sent för dem trots allt – i Ukraina spelar åldern ingen roll.

Daria, som har fått en dotter som artonåring, är i behov av pengar. Vi får följa hennes väg till att bli ett av de vackra ansiktena i klinikens databas som kunderna kan bläddra igenom och där de kan välja hur de vill att deras kommande barn ska se ut och vilka egenskaper det ska ha. Det de inte vet är att Babydreams bilder ofta är iscensatta, fakta om familjebakgrund och begåvning förvrängda, och att kvinnorna kanske inte alls donerar sina äggceller av altruism utan av desperation. De tänker kanske inte heller på de risker kvinnorna tar.

Längtan efter ett barn är alldeles grundläggande mänsklig och det är självklart bra att det finns sätt att hjälpa kvinnor som av en eller annan orsak inte kan bli gravida, men det är onekligen något som skaver då pengar är involverade. I pjäsen får de ukrainska kvinnorna tusen euro eller två, stora summor i det landet. Pjäsen tar inte ställning till om det här är rätt eller fel, men den väcker angelägna frågor. Svåra, mycket känsliga frågor.

Det är också i övrigt en känslosam pjäs Oksanen har skrivit, och man sympatiserar med både Mary och Daria. Pjäsen var Oksanens bidrag till föreställningen Eurooppalainen ehtoollinen (Europeisk nattvard) som visades på Burg-teatern i Wien i fjol och som bestod av texter som behandlade dagens Europa skrivna av fem kvinnor.

Sonja Mäkelä Teaterkritiker

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Black Friday 2020 – erbjudanden hos Preeco.fi

Mer läsning