Vi har länge arbetat enligt en salutogen tankeram, som bygger på det påvisade faktum att de äldres upplevelse av meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet stärker hälsan. Det som kräver yrkesskicklighet och engagemang är att få den förvandlad till praktiska åtgärder i vardagen, berättar Gun Eklund, vd för Folkhälsans serviceproducerande bolag Folkhälsan Välfärd.

Meningsfullhet är en subjektiv och individuell upplevelse. Det som upplevs meningsfullt påverkas av livshändelser och sammanhänger till en del med personens ålder. Känslan av meningsfullhet stärks av att leva i gemenskap med andra människor, att höra till en grupp och räknas med samt av att sysselsätta sig med något som är meningsfullt.

– Att uppmuntra, möjliggöra och stöda den äldre att behålla funktionsförmågan och göra så mycket som är möjligt själv är en viktig del, och här är personalens yrkesskicklighet A och O. Till sist, när man kanske inte längre klarar av så mycket, är känslan av att man är med och är en del av gemenskapen det viktiga.

Hanterbarhet innebär en upplevelse av att man med hjälp av egna och andras resurser kan möta de krav som situationen ställer, att man upplever att man kan påverka och bemästra sin situation. Hanterbarheten stärks av att få använda de resurser man har, samtidigt som man inte möter övermäktiga krav i sin vardag.

– Här kan det till exempel handla om något så enkelt som kläderna. Om man tidigare i livet varit mån om hur man klär sig och att håret ligger snyggt, är man förmodligen också mån om det senare i livet. Även om minnessjukdomen har grumlat minnet och förmågan finns känslan kvar. Då kan det vara mycket viktigt att själv vara med och välja vilken blus man vill ha i dag, den blå eller den röda, och att man får hjälp med att sätta papiljotter i håret.

Begriplighet är en upplevelse av att förstå sig själv, sin omgivning och tillvaro, samt att själv vara förstådd.

– Det kräver oerhört stor yrkeskunskap att göra vardagen för personer med minnessjukdom begriplig, och här är jag stolt över våra medarbetare. Att bli hjälpt av med kläderna och ta en dusch kan upplevas som mycket skrämmande och kränkande om man inte minns hur det sker, varför det behövs och hur skönt det känns efteråt. Personalens förmåga att få vardagsbestyr att bli begripliga och trevliga är helt avgörande.

Gun Eklund poängterar att det är viktigt att se invånarna som de personer de är, att se människan bakom minnessjukdomen. Olika människor är olika, och för att alla ska trivas är det essentiellt att vårdarna vet vad som är viktigt, intressant och betydelsefullt för var och en. Ifall invånaren själv inte längre förmår förklara och berätta är den nerskrivna livsberättelsen ett viktigt verktyg i vården.

– För personer med minnessjukdom är stunden i nuet det allra viktigaste. Upplevelsen av att just nu känns det bra.

Linda Raitio blev närvårdare med läroavtal

– Att träffa nya människor, sköta om dem som behöver hjälp och se till att de har det bra – det är det bästa med jobbet, säger Linda Raitio, som arbetar på Folkhälsanhuset i Pargas.

Hon har precis slutfört sin utbildning med läroavtal och blivit utexaminerad närvårdare. När man studerar på läroavtal arbetar man i branschen och får lön under hela utbildningsperioden. Vid sidan av inlärningen i arbetet läser man på egen hand och har eventuellt några närstudiedagar.

– Efter ett sommarjobb här frågade enhetschefen om jag ville utbilda mig på läroavtal från hösten. Det ville jag gärna – och nu har jag blivit färdig närvårdare!

Målsättningen är att göra varje dag bra och meningsfull

– Mitt arbete är intressant, meningsfullt och givande. Varje dag lär man sig något nytt. Så beskriver närvårdare och teamledare Pia Lemberg sin vardag, där hon arbetar med äldre med minnessjukdom på Folkhälsanhuset i Pargas.

– Kollegorna är jätteviktiga. Vi klarar oss inte ensamma, det är samarbete som gäller. Alla har sina egna styrkor, alla är bra på något som någon annan inte kan. Teamet är jättebra. Alla tänker i första hand på att de äldre ska ha det så bra som möjligt.

Teamets styrka är bemötandet och hur dess medlemmar bemöter de äldre, de anhöriga och varandra, tror Lemberg. Alla blir sedda och hörda.

Text: Johanna Savander

Linda Raitio Bild: Mikko Käkelä

Pia Lemberg Bild: Mikko Käkelä