Känslan av en hemby – finns den i Esbo?

Känslan av att höra hemma handlar också om känslan av att kunna påverka.

Jag hälsar på bilen som kommer emot och ler då jag kommer över krönet. Vyn som öppnar sig med viken till vänster och åkrar till höger gör mig varm i magen. Byn där jag växte upp i Västanfjärd ger mig fortfarande, över tjugo år efter att jag flyttat, en känsla av att jag är hemma. Efter nästan tretton år som Esbobo börjar jag så småningom känna mig lite hemma här också, men det har varit en större utmaning än väntat.

Då jag bott i Esbo några år frågade en känd Esbopolitiker hur det känns att vara Esbobo. Mitt svar att jag nog inte kände mig som en Esbobo besvarades med att det gör nog inte så många andra heller, eftersom majoriteten nyligen flyttat hit då Esbos tillväxtkurva är brant. Men vad betyder det för lokalsamhället om man inte känner sig som en del av det?

Att känna sig hemma handlar för mig geografiskt om närmiljön med barnens dagis och skola och en matbutik där jag ibland träffar bekanta. Länge var det bara min man, uppvuxen i Esbo, som träffade bekanta i affären. Då jag presenterade mig för nya bekantskaper möttes jag länge av frågan om jag känner den eller den med samma efternamn, och det visade sig att personen jag talade med gått i samma klass som min man eller någon av mina svägerskor. Det är en signal om att lokalsamhället ändå är litet och att många vill hitta länkar som binder ihop. Men då jag bara definieras i förhållande till någon annan så får det ibland motsatt effekt, när det att jag inte hör till poängteras.

Känslan av att höra hemma handlar också om känslan av att kunna påverka. Att vara med i föreningsverksamhet är för mig en naturlig del av att höra lokalsamhället. Det är efter många plåtar mockarutor och maltlimpor till olika höstbasarer, några föreningars uppdaterade webbsidor och många protokoll som jag börjar känna mig hemma. Då jag tillsammans med andra människor gjort något, för våra barn eller för ett annat gemensamt syfte.

Lätt var det inte att hitta dessa föreningar och möjliga sammanhang i Esbo. En förening jag kontaktade svarade att i just denna grupp har alla känt varandra länge, så de är egentligen inte intresserade av nya medlemmar. En annan förening kändes inte som min grej eftersom jag hade dragit ner medelåldern med minst tjugo år. Via mina tre barn kom de sammanhang jag letat efter mer naturligt – dagisets föräldraförening, skolans föräldraförening och barnens olika intressen. Å andra sidan definieras jag i förhållande till någon igen, som barnens mamma.

En ny undersökning om frivilligarbete i Finland visar att jag inte är den enda som upplever detta. Nästan en fjärdedel av alla som inte deltagit i frivilligverksamhet uppger som främsta orsak till detta att ingen frågat dem eller att de inte vet hur de kommer med. Då inser jag att jag trots allt är privilegierad för att jag lyckats skapa en känsla för mitt lokalsamhälle via föreningssammanhang. Trösklarna kan vara mycket, mycket högre. Det privata är politiskt också när det gäller att få delta i föreningsverksamhet. Det finns fina exempel där man inom föreningar och förbund arbetar för att öppna upp verksamheten för fler, och så finns det föreningar som på olika sätt visar att de inte vill ha med fler. Men vi har inte råd att lämna en fjärdedel av samhället utanför. Alla behöver få känna sig hemma och ett enkelt sätt är att ge dem ett sammanhang via föreningslivet.

Mari Pennanen Verksamhetsledare för Svenska studieförbundet

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00