Känn musiken i skinnet!

Stiligt. De unga dansarna bidrog till en upplevelse för alla sinnen under HSO:s konsert i fredags. Bild: Heikki Tuuli

HSO allierade sig med ett femtiotal ungdomar för en sprittande danskväll på Musikhuset.

Klassiskt

Helsingfors stadsorkester

Dirigent Klaus Mäkelä, koreografi Sara Hirn, ljus Antti Silvennoinen, kostymer Joona Huotari. Medverkande: 09 Helsinki Human Rights-stiftelsens dansgrupp Difference Makers samt elever på danslinjen i Kruununhaan yläaste åk 7. Arjas, Tulonen, King, Valkonen, A. Puumala, Klami, Stravinsky. Musikhuset 11.3.

Med jämna mellanrum höjs röster för att det traditionella symfonikonsertformatet borde förnyas och för alla förändringsivrare tycker man att HSO:s konsert i fredags borde ha erbjudit en tacknämligt annorlunda upplevelse! På scenen fanns inte bara en symfoniorkester utan också ett femtiotal unga dansare från Kronohagens högstadiums danslinje och dansgruppen Difference Makers. När allt presenterades i stilig visuell inramning blev upplägget en upplevelse för alla sinnen.

En inspirationskälla till projektet har varit Berlinfilharmonikernas satsning där ett hundratal ungdomar fick iscensätta Stravinskys Våroffer med snyggt resultat. HSO lät en annan av Stravinskys baletter, Petrusjka, spelas som "ren" musik utan koreografi här, medan alla andra stycken fick en koreografi med starka inslag av breakdance. Och hur roligt var det inte att se ungdomarna röra på sig och uppleva musiken i skinnet. Ibland känns det som om det här är precis vad som behövs för att göra musiken livslevande för en ny generation.

En betydande del av programmet utgjordes av fem nya verk av fem unga tonsättare som vägletts inom ramen för det pedagogiska Kuule, minä sävellän-projektet (Hör, jag komponerar). Samtliga verk var skrivna för slagverksensemble och överlag var det intressant att höra hur millenniebarnen uppfattar instrumentgruppen, hur melodiskt och harmoniskt slagverken utnyttjas. Ta bara Tara Valkonen Voz för slagverksensemble och cello som exempel med konkreta melodiska skepnader och anmärkningsvärt många olika ljudvärldar som skapas inom loppet av fem minuter.

Själv tilltalades jag intuitivt av Aukusti Arjas rytmiskt komplexa och dramaturgiskt kompakta Pendulum. De dynamiska variationer i Neo Tulonens Rytmilaatikko eller användningen av valthornet i Daniel Kings Little Airship var också minnesvärda. Antti Puumalas Ahjo var ett skojigt och effektfullt treminutersstycke. Ensemblen med Xavi Castelló Aràndiga, Petri Piiparinen, Mikael Sandström och Pasi Suomalainen spelade allt exakt och njutbart.

Musikaliskt gick det egentligen att följa tre stigar i konsertprogrammet och vid sidan av de unga tonsättarna hördes både Uuno Klamis och Stravinskys musik. Av Klami spelades som öppnings- och avslutningsnummer två Kalevalarelaterade stycken, Lemminkäisen seikkailut saaressa (Lemminkäinens äventyr på ön) och Sammon taonta (Sampo smides), varav det senare var en del av Kalevalasviten och den förra en tilltänkt del av samma svit. Klamis musik är så till vida fascinerande att den nästan alltid låter medryckande och äventyrslysten. Kalevalamusiken påminner om den unge Sibelius' alster, även om det finns något ännu mer fantastiskt över Klamis orkestrering.

Stravinsky representerades dels genom den groteska Cirkus Polka som parodierar på en av Schuberts militärmarscher, dels Petrusjka. 20-åriga Klaus Mäkeläs tempon var på långsammare sidan, men den här tolkningen blev samtidigt en av de vackraste som jag hört, kanske för att spelet var så levande och otvunget hela vägen igenom.

Wilhelm Kvist Musikredaktör

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning