Kan staten lära sig något av laestadianerna?

Bild: Wilfred hildonen

Alkoholdebatten utgår från ett enhetligt Finland. Vi dricker ändå på olika sätt och framför allt olika mycket.

Den nya alkohollagen gäller på varje kvadratkilometer i Finland, från Enare i norr till Hangö i söder, från Larsmo i väster till Lieksa i öster.

Detsamma gäller skattehöjningen som gjorde att alkoholdryckerna blev cirka fem procent dyrare vid årsskiftet.

I debatten talas det ofta om den finländska dryckeskulturen som vore den en självklar sak. Den är antingen på väg mot allmäneuropeiskt umgängesdrickande eller så skiljer den sig fortfarande från densamma.

Skillnaderna inom landet är ändå stora. I regioner som Österbotten ligger man klart under det nationella medeltalet för alkoholkonsumtionen. Också i Nyland med Helsingforsregionen dricker man mindre än medelfinländaren.

Hela Svenskfinland hör till de områden som har lägst alkoholkonsumtion.

Mycket låg är den i Larsmo där man räknat i köpte 1,0 liter alkohol per invånare 2016 (mätt i ren alkohol). Det kan jämföras med exempelvis Lieksa där siffran var 10,1.

Mycket har hänt sedan förbudslagen 1919–1932 och sedan alkoholmonopolet infördes i Finland 1932. Monopolet försvagades när import-, export-, tillverknings- och partiförsäljningsmonopolet försvann med EU-medlemskapet 1995. Med den nya alkohollagen försvagas monopolet ytterligare. En allt mindre del av alkoholen säljs i Alko.

Finland och finländarna har förändrats under de 86 åren sedan Alko öppnade sina dörrar första gången. Finland är exempelvis ett oerhört mycket rikare land. Det är också ett urbanare land och kvinnorna har mycket mer att säga till om än vad de hade 1932, en frihet som kvinnorna som grupp bland annat har använt för att dricka betydligt mer alkohol än tidigare.

Alkoholmonopolet har egentligen aldrig förmått stå emot förändringarna i politik och kultur. I bästa fall har monopolet varit en bromsande faktor när förändringarna varit alltför snabba för folkhälsans bästa.

Vill man provocera kan man säga att laestadianismen som bidrar till Larsmobornas låga alkoholkonsumtion varit betydigt mer framgångsrik än staten med att stävja drickandet. Många andra subkulturer kan också visa upp bättre resultat än staten som ändå backats upp av lagar och institutioner.

Sannolikheten för att alkoholmonopolet ytterligare naggas i kanterna under de kommande decennierna är stor. Redan nu står försäljningen i Alkos affärer för bara 40 procent av alkoholförsäljningen mätt i ren alkohol.

Alkoholskatten blir kvar som ett effektivt medel att styra konsumtionen. I övrigt får själva vardagskulturen kring alkoholen en allt större roll och där har staten med sina institutioner nödvändigtvis inte mycket auktoritet i våra liv.

Fotnot: Försäljningssiffrorna för Larsmo och Lieksa är ur Institutet för hälsa och välfärd THL:s statistik. De berättar inte hela sanningen: Siffrorna förvrängs bland annat av att alkoholen ibland köps i grannkommunen. I exempelvis Larsmos fall kan det ändå inte förklara ens närapå hela skillnaden till rikssnittet.

Tim Johansson Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00