Kan någon tycka om mig?

Dramakomedi. Keir Gilchrist som den artonårige autistiske Sam som försöker få en flickvän.Bild: Greg Gayne/Netflix

En ung kille med autistiska drag söker kärleken i Netflix nya dramakomediserie.

Atypical kan ses på Netflix.

Kärleken, ja inte är den lätt, varken för tonårspojken, hans syster eller mamma i den nya Netflixserien Atypical. Som om det inte skulle vara nog svårt att vara ung och göra sina första trevande försök på kärlekens område, kompliceras det ytterligare av att befinna sig någonstans på autismspektrumet. Som seriens huvudperson Sam (Keir Gilchrists) som har svårt att läsa andra människor och förstå sociala koder. Han tolkar allt som sägs bokstavligt och har specialintressen – Antarktis och pingviner – som han gärna föreläser om. Men han vill också väldigt gärna ha en flickvän.

Atypical är kanske inte en serie som sysslar med finlir, eller ens känns särskilt fräsch och modern i utförandet. Det här är klassiskt seriehantverk, en uppväxtskildring där inte bara familjens son försöker klura ut kärlekens gåtor, utan även systern (Brigette Lundy-Paine) och mamman (Jennifer Jason Leigh, som kanske står för seriens intressantaste intrig). Det handlar om vådan av att vara ung och ta sina första stapplande steg på dejtingmarknaden, vilket är svårt både med och utan autism. Och det handlar om att vara förälder till ett barn med specialbehov. Mamman som oroar sig och har svårt att släppa taget om sitt vuxna barn. Och pappan (Michael Rapaport) som inser att han egentligen aldrig lärt känna sin son, vilket han nu försöker reparera.

Visst lutar sig serien tillbaka mot ett lite gammalt grepp, där människor talar ut med varandra på det där viset som man trodde hörde 1900-talets tv till, med musik som smetas på scenerna för att framhäva känslorna. Och en ung man som fumlar sig fram i livet utan att riktigt veta hur han ska bete sig är väl ungdomsdramats mest typiska protagonist. Liksom att det alltid finns flickor som ser diamanten bakom nördens oslipade yta.

Fast samtidigt, varför vara nedlåtande mot det okomplicerade? Här finns både värme och en hoppingivande tro på det goda i människan. Sina komiska poänger plockar serien på Sams problem med det sociala, och den gör det med hjärta.

Malin Slotte TV-redaktör

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33