Kan man räkna med verklig dialog?

När ledarna för USA och Ryssland äntligen har bokat in ett möte med varandra ger det många positiva signaler – åtminstone åt alla som tror på att dialog är det rätta sättet att lösa, undvika eller förebygga konflikter.

Och visst är det sant att dialog och förhandlingar är de enda fungerande verktygen på sikt. Den insikten måste ändå vila på god vilja och på kompromisser som inte alltid är lätta. Därför krävs inte enbart styrka och makt utan också visdom på vägen. Någon särskild optimism när det gäller visdom ger de senaste årens erfarenheter av Ryssland och USA ingen anledning till. Donald Trump uppges ha begärt att åtminstone början av mötet med Vladimir Putin ska ske utan andra närvarande än de två presidenterna och deras tolkar. Vad som sägs kan alltså tolkas subjektivt och olika utan möjligheter till verifiering.

Att kunna agera värd för ett dylikt toppmöte är något av en vitamininjektion för ett litet land som Finland. Man kan förnimma fläktar från fornstora dagar när Helsingfors ofta stod värd för viktiga möten.

Inget av de bilaterala möten som ägt rum på finsk mark går förstås upp mot Konferensen för säkerhet och samarbete i Europa KSSE i augusti 1975. Den betraktas – och det med rätta – än i dag som en av grundpelarna i den västerländska demokratin. Många numera döda statsledare i tidigare östeuropeiska länder hänvisade ofta och gärna till Helsingforsavtalet från 1975, inte minst för att det var grundstommen i deras existens. De hade vandrat en lång och svår väg för att försvara sina värden och KSSE-konferensen gav dessa värden och deras kamp legitimitet. Inte minst därför att världens stormakter kunnat enas om hur dessa rättigheter ska formuleras.

Man kan alltså säga att det finns en historia som fredsfrämjare.

Men mötet mellan Putin och Trump kan inte jämföras med KSSE.

Efter att det bekräftats att USA:s president Donald Trump och Rysslands president Vladimir Putin ska träffas den 16 juli i Helsingfors sade president Sauli Niinistö på en presskonferens att grunden för Finlands värdskap är att främja freden. Någon annan roll i mötet mellan de två presidenterna har Finland inte, underströk han. Men Niinistö väntas träffa båda två också på tumanhand. Enligt Niinistö själv kommer han då att än en gång lyfta fram problemet med kolet i Arktis. Man kan förstås undra varför Niinistö valde att koppla kolet och Arktis till ett toppmöte mellan två presidenter som åtminstone enligt förhandsuppgifterna kommer att fokusera på Syrien och Ukraina och inte på omsorg om miljön.

Finland är ännu i cirka ett år ordförande för Arktiska rådet där de fem nordiska länderna, USA, Kanada och Ryssland utgör rådets åtta permanenta medlemmar. Finland och flera andra länder tolkar säkerhet i bredare bemärkelse än enbart försvars- och utrikespolitik och enligt denna breda definition hör klimat och miljö till säkerheten. Dessa frågor hör uttryckligen till Arktiska rådet. Kolet har därmed en naturlig plats i diskussionerna mellan Niinistö, Trump och Putin. Men visst vore det egendomligt om inte också situationen i Östersjön skulle diskuteras i de bilaterala samtalen mellan Niinistö och hans gäster.

Så vad kan man då vänta sig av mötet mellan Trump och Putin den 16 juli? Reaktionerna och analyserna har präglats av allt från eufori till skepticism och avvaktan. Det är förstås bra med en dialog – men handlar mötet om en dialog, eller är det ett spel för gallerierna utan annat än diffusa formuleringar i samma stil som gavs efter mötet mellan Trump och Nordkoreas ledare Kim Jong-Un? Många betraktar mötet som en triumf för Putin redan innan det har blivit av. Inne på den linjen var Mikko Paakkanen (Helsingin Sanomat 28.6). Men Paakkanen är inte den enda. På andra sidan Atlanten finns liknande tongångar.

Den bild som Putin vill ge de ryska medborgarna får en nyförvärvad glans. Han visar helt enkelt att hans linje är den rätta, oberoende av den olagliga annekteringen av Krim 2014 eller inblandningen i kriget i östra Ukraina. Han har sin plats vid förhandlingsbordet, sanktioner och kritik till trots.

För Trumps del är situationen lite annorlunda. Nyligen gick Trump ut med budskapet att han inte tror att Ryssland blandade sig i det amerikanska presidentvalet som förde honom till segern 2016. Förutom att tidpunkten för Trumps utspel betraktades som egendomlig går hans uttalande stick i stäv mot en rad utredningar, den senaste gjord av senatens underrättelsekommitté. Enligt kommitténs rapport som offentliggjordes i tisdags godkände Putin personligen inblandningen i presidentvalskampanjen.

"Vår bedömning är att Rysslands president Vladimir Putin beordrade en påverkningskampanj 2016 riktad mot det amerikanska presidentvalet. Rysslands mål var att underminera det offentliga förtroendet för den demokratiska processen i USA, att svärta ner utrikesminister Clinton och skada hennes möjligheter att bli vald och hennes potentiella presidentskap. Vidare utvecklade Putin och den ryska regeringen enligt vår mening ett klart favoritskap för den till president valde Trump", heter det i rapporten.

Varken Trump eller Putin har utmärkt sig som förespråkare för vare sig det fria ordet eller de små i samhället. Personlig maktlystnad styr dem båda men Putin är en mer garvad spelare än Trump.

Paakkanen befarar också att Putin kommer åt att slå in en kil mellan länderna i Europa. Oron är inte helt obefogad. Blickarna riktas mot Tyskland där det knakar i fogarna mellan förbundskansler Angela Merkels parti CDU och inrikesminister Horst Seehofers parti CSU, som traditionellt har varit CDU:s säkraste bundsförvant. Orsaken till meningsskiljaktigheterna är inte Ryssland. Men det är ingen nyhet att Ryssland är skickligt på att för egen räkning utnyttja också situationer som inte direkt beror på landets eget agerande. Som till exempel Trumps kritiska uttalanden om EU och Nato.

Yrsa Grüne

Fem saker att komma ihåg när du ansöker om konsumtionskredit:

Ett lånebeslut från en ansvarsfull långivare är en försäkran om att du vågar ta lånet och att det inte kommer att leda till problem. Det viktigaste för konsumenten är att den egna ekonomin klarar av att betala tillbaka lånet. En ansvarsfull långivare tar hänsyn till detta. Fastän räntesatserna verkar svåra att förstå, lönar det sig att fästa uppmärksamhet vid långivarens ansvarsfullhet. 20.7.2018 - 00.00