"Anhild"

Vicehäradshövding Klas Weckman svarar:

Det är tråkigt att frågeställarens äktenskap håller på att spricka.

Först till frågan om makarnas gemensamma egendom, bostadslägenheten, ifråga om vilken det är fullt möjligt att frågeställaren löser ut mannen. Hon ska då betala honom för hans halva av lägenheten. Mannen måste samtycka till lösningen, och de två måste förstås kunna enas om bostadens värde. Lyckas inte detta kan mannen kräva att lägenheten säljs för gemensam räkning.

Så till underhållsbidraget: Enligt lagen om underhållsbidrag för barn blir fadern skyldig att betala underhållsbidrag för barnen när han inte längre bor med dem. Den vanliga lösningen är att det för vartdera barnet fastställs ett månatligt underhållsbidrag som fadern betalar tills barnen har fyllt 18 år (varefter underhållsbidrag för utbildning kan aktualiseras). Det finns anvisningar för hur beloppen ska räknas ut.

Underhållsbidrag kan även fastställas att utgå en gång för alla, alltså som en engångsbetalning, men endast om det är påkallat för tryggande av barnets framtida underhåll och om det med hänsyn till betalningsförmågan hos fadern ska anses skäligt.

Så till helhetslösningen. Om frågeställaren och barnens far kan komma överens dels om det penningbelopp som mannen ska få för sin andel av bostaden, dels om det kapitaliserade underhållsbidraget, kan parterna avtala att de två beloppen tar ut varandra. Självfallet förutsätts det då att de två beloppen någorlunda motsvarar varandra. Lösningen används ibland när barnens föräldrar vill ordna att boendeföräldern och barnen ska ha möjlighet att bo kvar i bostaden.

För frågeställaren och barnen är fördelen med ovan beskrivna "paketlösning" förstås att de får bo kvar i samma bostad, vilket är utmärkt till exempel med tanke på barnens skolgång. Barnens far upplever i sin tur säkert det som en lättnad att han genast blir av med sin underhållsskyldighet för barnen.

Lösningen är ändå inte problemfri. Här kan nämnas att frågeställaren härefter får ensam stå för alla de kostnader som barnen innebär, eftersom underhållsbidragen är fast i bostaden. Lösningen kan också vara riskabel för henne: Om barnen senare väljer att flytta till fadern kan hon åläggas att betala engångssumman tillbaka till fadern. Fadern får å sin sida leva med risken att lagen ger frågeställaren rätt att senare kräva att han trots allt ska betala ett månatligt underhållsbidrag, om hans betalningsförmåga väsentligt förbättras.

Jag råder frågeställaren att med en jurist noggrant gå igenom för- och nackdelarna med ovan skisserade lösning.

Klas Weckman