Kan finlandssvenskar tjäna på att engelskan träder fram som språkstridernas slutliga segrare?

Bild: Wilfred Hildonen

I dag problematiserar Svenskfinland ofta tendensen "att byta till finska". I morgon är det kanske frestelsen "att byta till engelska" som framstår som farlig.

"We go ... swimming … without ... small kids, okay?"

Min äldsta dotter var sju år gammal den sommardag då hon på egenhändigt komponerad pidginengelska frågade om vi kunde gå till stranden utan hennes småsyskon.

Vi blev mycket förvånade. Hon hade ingen levande kontakt med språket, men hade snappat upp tillräckligt för att konstruera en fullt begriplig mening.

Tiden då vi kunde använda engelska som hemligt vuxenspråk var förbi. Det räckte inte längre med att byta ut ord som "ice cream" och "candy" mot "gelato" och "sweet stuff". Nu går hon i tredje klass och kan mer engelska än jag gjorde i början av sexan. Och hennes kompisar verkar ligga på samma nivå.


Också den färska ungdomsbarometern bekräftar engelskans frammarsch. Till exempel visar den att både svenskspråkiga, tvåspråkiga och trespråkiga ungdomar tar del av mer engelskspråkigt medieinnehåll än av finskt eller svenskt. I sociala medier uppskattar ungdomarna att 35 procent av deras kommunikation sker på engelska.

Samtidigt ökar antalet arbetsgemenskaper i Finland där engelskan fungerar som lingua franca. Det kan gälla branscher med såväl högkvalificerade som lågkvalificerade invandrare. Inom universitetsvärlden är engelskan central, liksom inom finans- och teknologisektorn.

När tankesmedjan Magma för några veckor sedan presenterade rapporten Det svenska i Finland VADAN OCH VARTHÄN? av konsultbyrån Kairos future, var en slutsats att engelskan under de kommande 30 åren seglar upp som en kraftig konkurrent till svenskan i Finland.

Det är nog sant. Och kanske kunde man också fråga sig om engelskan även blir en konkurrent till finskan?


I alla fall ter sig engelskans position som världsspråk starkare än någonsin. Det är betydligt lättare att föreställa sig att USA:s position som ekonomisk och militär supermakt utmanas under de kommande decennierna än att engelskans globala hegemoni skulle minska. Kina hotar inte den amerikanska populärkulturens dominans. Engelskan är invävd i globaliseringens och digitaliseringens DNA. Trots brexit förblir engelskan EU-språket framför andra. Tillväxtekonomin Indien blir snart världens största nation och har engelska som officiellt språk.

För den som, i likhet med mig, har svenskan som främsta arbetsverktyg och själsspråk ger framtidsspaningen upphov till en molande sorg.

Och vidare: engelskan stärker sina positioner i umgängeslivet. Inte bara genom att restauranger i Helsingfors centrum använder engelska som servicespråk, utan också genom att finlandssvenskar kärar ner sig i personer med utländska pass. Uttrycket "gifta sig över språkgränsen" har en vidare innebörd än vad vi är vana att tänka. I dag kan den minsta gemensamma språkliga nämnaren på många sociala tillställningar lika gärna vara engelska som finska.


För Svenskfinland kan utvecklingen innebära vissa nya dilemman.

Länge har vi ältat den farliga frestelsen "att byta till finska". Det som gynnar individen – snabbare, smidigare och bättre service – är till nackdel för det minoritetsspråk som bara kan leva där det används.

Än så länge är det något av ett tabu att gå över till engelska då kunskaperna i det andra inhemska inte räcker till, även om det både för många finskspråkiga och en rätt stor grupp svenskspråkiga skulle vara lättare. Men om engelskan stärks ytterligare under de kommande decennierna är det inte omöjligt att många servicesituationer laddas med en ny farlig frestelse.

Och på ett allmänt plan kan det rentav börja framstå som rationellt för finlandssvenskar att bejaka anglifieringen av Finland. Det är till exempel lätt att se hur internationellt orienterade finlandssvenskar skulle gynnas av ett arbetsliv med engelskan som lingua franca. Att många svenskspråkiga ungdomar efter gymnasiet söker sig mot Sverige för studier brukar förklaras av en rädsla för att svaga kunskaper i finska är en hämsko för karriären på den finländska arbetsmarknaden. Anglifieringen kunde göra återvändandet mer attraktivt för mången Sverigeemigrant.


Samtidigt är det klart att en utveckling av detta slag inte nödvändigtvis gynnar det svenska språket, även om den kunde gynna finlandssvenskarna. För den som, i likhet med mig, har svenskan som främsta arbetsverktyg och själsspråk ger framtidsspaningen upphov till en molande sorg. Svenskan är, i motsats till tusentals småspråk, inte utrotningshotad, men trots alla praktiska fördelar med ett allmänt världsspråk, gnager en känsla av att utvecklingen leder mot kulturell fattigdom. Att ett litet språk överlever är inte samma sak som att det lever till fullo.

Sen finns det säkert en tröghet i den här utvecklingen. De gamla nationalspråken kan visa sig vara segare än man tror. Att engelskan är på god väg att bli de globala eliternas arbets- och umgängesspråk betyder inte att den blir det för alla eller i alla sammanhang. Och så finns förstås den helt reella möjligheten att teknologer parar artificiell intelligens med Google translate och röstigenkänning och med tiden erbjuder god simultanöversättning också av tal. Det är ett scenario med andra, helt annorlunda konsekvenser, vissa fantastiska, andra skrämmande.

Fredrik Sonck Kulturchef

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning