Kan demokratin överleva mediefriheten?

Medierna, i synnerhet de sociala medierna, har numera mycket politisk makt, utan politiskt ansvar.

Ett fritt medieutbud är en förutsättning för att en demokrati ska fungera. Medborgarna ska ha möjlighet att veta vad som pågår i samhället och mediebevakningen hjälper med att hålla beslutsfattarna i styr. Men för mycket av det goda blir aldrig bra.

Vår uppfattning om mediernas roll som garanti för bra demokrati har sina rötter i en tid då varken de sociala medierna eller internet ännu fanns. Medielandskapet var enkelt: det fanns olika informationskällor, oftast vänster- eller högerorienterade, men alla visste på vilket sätt rapporteringen inte alltid var objektiv. Man visste med hur stor nypa salt som nyheterna skulle tas.

Då visste man också vem som stod bakom mediebevakningen. Både den lokala tidningen och de få nationella aktörerna var kända – och de hade ansvaret för att erbjuda vanliga människor information. Men internet och de sociala medierna har avlägsnat journalisterna som en mellanhand mellan eliten och vanliga människor. De politiska ledarna kan kommunicera obehindrat med folket.

Detta låter mycket demokratiskt, men goda ting kan alltid missbrukas. I stället för att sätta gränser för de politiska beslutsfattarna används masskommunikation nu av politiker, och även av så kallade journalister, till att sprida osanningar och falska nyheter. Vi har i år sett två massivt betydelsefulla val avgöras utifrån felaktig information. Att de flesta journalisterna och politikerna försöker hålla sig till sanningen räcker därför inte som en bortförklaring. I Storbritannien vilseledde brexit-anhängarna väljarna med direkta lögner, som de sedan försökte dra tillbaka efter att först ha vunnit folkomröstningen. Den nyvalda amerikanska presidenten Donald Trumps kampanj gjorde sällan sådana påståenden som skulle ha stämt överens med verkligheten. Nu ångrar också han sig lite – efter att valet är vunnet.

I de här fallen har mediefriheten inte bidragit till kvalitativa demokratiska utfall. Mediefriheten har använts till ren manipulation. De som manipulerar motiverar sitt agerande med att hänvisa till att man i en demokrati har yttrandefrihet och att obegränsad offentlig debatt är en väsentlig del av demokratisk samhällsdialog.

Detta betyder inte att vem som helst får säga vad som helst, oberoende om det är sant eller inte. Vilken som helst vettig diskussion fungerar inte så. På samma sätt som vardagliga diskussioner, även demokratisk diskussion, kräver att det finns ömsesidig respekt mellan debattörerna, som inte åtminstone medvetet argumenterar utifrån osanningar.

Medierna, i synnerhet de sociala medierna, har numera mycket politisk makt, utan politiskt ansvar. Det är en destruktiv kombination för demokratin. I en demokrati måste någon alltid ha makten, men också ansvaret. Nu håller mediefriheten på att förvandlas från en demokratisk rättighet till ett demokratiskt problem.

Lauri Rapeli Forskningschef vid Åbo Akademi

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

6 saker att tänka på när du jämför lån

Mer läsning