Kampen för Navalon fortsätter

Bild: Cata Portin

Finlands minsta örike fortsätter att kämpa för sin överlevnad. HBL följer kampen med hökögon.

Efter stadens beslut att vräka öriket Navalon från Djurgårdsviken i torsdags har mikronationen mobiliserat all sin kämpaglöd. Alla funderar nu febrilt på var den flytande ön ska kunna slå ankar, men eftersom staden äger snart sagt varenda millimeter strandremsa och vattenområde i Helsingfors ser det illa ut för Matti Koskinens plan att hitta en privat hyresvärd. Men på fastighetskontoret har tonen mjuknat.

– Staden vill uppmuntra allmännyttiga och trevliga projekt, så vi funderar faktiskt här på olika alternativ nu, säger Esa Andstén till HBL.

Han påpekar ändå att Navalon inte är alldeles lätt att omplacera. För det första kräver ön en lite mer urban och ruggig miljö än den anrika Djurgårdsviken. Platsen måste också vara skyddad från alltför hårda vindar, ha lågt vatten och inte ha någon båttrafik som kan göra ön till en säkerhetsrisk.

Men här räds vi inte utmaningar – HBL ger sig ut på upptäcktsfärd. Vi börjar med att slå en signal till föreningen Yhteismaa, som har stans bästa kännedom om våra stränder. Sedan i fjol har föreningen drivit projektet "Rantakesä130 km" som låter vem som helst skapa ett gratisevenemang på stadens stränder utan att behöva söka särskilda tillstånd.

– I princip är Navalon välkommet att slå läger på vilken som helst strand som hör till Rantakesä-projektet. Problemet är att vårt mandat bara sträcker sig till själva stränderna och inte ut i vattnet. För att få klarhet i vad som är praktiskt möjligt måste jag tala med alla de tre stadskontor som är med i projektet – och det är svårt på kort varsel mitt i juli, säger Tanja Jänicke på Yhteismaa.

Att rädda Navalon tycker hon ändå är en hederssak, och hon förslår på rak arm Jungfrustranden i Hertonäs som en ny ankarplats, eller kanske Edesviken i Tölö.

Ytterligare ett alternativ är Sumparn, där den allmännyttiga gratisbastun Sompasauna redan drivs av frivilliga krafter. Men där kan vågorna vara för höga för lilla Navalon.

Till slut får vi en snilleblixt – Lappviken! Ett samtal till planeraren Katja Liuksiala bekräftar att föreningen som verkar där känner djupt för alla udda mikronationers överlevnadskamp, och till råga på allt hittar vi ytterligare ett flytande konstverk i viken. Det kan du läsa mer om i artikeln invid. Kanske det här kunde vara Navalons trygga ankarplats? Liuskala har bara ett "men".

– Vi hyr enbart bygganden här medan staden ansvarar för stränderna. Sen undrar jag också om Navalon, som ser lite glatt ruggig ut, passar i den pietetsfulla miljön vid begravningsplatsen och promenadstråket.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning