Kampen för att återupprätta staten

Per Molander är en kämpe för upplysningsideal och modernitet. Han vill stärka staten. och väver i sin bok in såväl historiska som aktuella idéer, argument och slutsatser.

Per Molander: Condorcets misstag. Hoten mot staten och demokratin

Weyler, 2017

Den 29 mars 1794 dog markis Condorcet i häktet i Bourg-la-Reine utanför Paris. Han var filosof – men också revolutionär. Han tillhörde dock inte den radikala falang som tog makten under franska revolutionen. Han ville bland annat inte avrätta kungen och kom på kant med Robespierre. Condorcet gick under jorden och försökte fly men infångades och avled p.g.a. sjukdom efter bara några dagar i fängelse.

Det är inte insatsen i själva revolutionen som gör att Per Molander lyfter fram Condorcet, utan hans insatser som upplysningsfilosof. Molander ger upplysningsidealen ett ansikte genom Condorcet; demokrati, frihet, jämlikhet, bildning, sanningssökande och så vidare. Condorcet kämpade för moderna mål som grundutbildning för alla, socialförsäkring samt lika rätt för kvinnor.

Molanders angreppssätt, att idéhistoriskt förankra tankar om dagens samhälle, gör boken mycket givande att läsa. Hans kunskaper är imponerande. "Inget mänskligt är mig främmande" kunde han ha sagt.

Molander är rikssvensk ämbetsman, han har gett ut uppmärksammade böcker och arbetat med policyfrågor för en lång rad organisationer.

Molander är en kämpe för upplysningsideal och modernitet. Han vill stärka eller, som han säger, återupprätta staten. Bokens väv av såväl historiska som aktuella idéer, argument och slutsatser kan inte göras rättvisa i en kort presentation, men några trådar kan lyftas.

Grundutbildningen

Varför har Europa och USA industrialiserats så mycket snabbare än den övriga världen? Ännu på 1700-talet låg Kina före och Indien strax efter Europa. Det är inte, som ibland framförs, den protestantiska etiken som lade grunden för utvecklingen menar Molander. Han plockar i stället fram en lång rad samverkande orsaker.

Det krävs att medborgarna har en reglerad ekonomisk rörelsefrihet. En stark stat är en annan förutsättning. Ett fritt utbildningssystem och fri kunskapsutveckling är en tredje. Därutöver spelar våldet en viss roll för att en region skall lyckas slå sig fram hävdar Molander.

Grundutbildningen lyfts upp i Molanders resonemang, han återkommer till det upprepade gånger. Den måste vara tillgänglig för alla. Detta ger fördelar till såväl individen (jämlikhet, möjlighet till social rörlighet, bättre hälsa osv.) som kollektivet (starkare demokrati, mindre korruption, ekonomisk tillväxt, mera innovationer...).

Utbildningens roll är också att lära tålamod, det vill säga att inte ta ett kortsiktigt perspektiv när man väljer. Här använder Molander Odysseus och sirenerna som bild. Den sköna sången är den kortsiktiga njutningen, att nå tillbaka till Ithaka var det långsiktiga målet.

Utbildningen är central för att fullfölja upplysningen/moderniseringen. Vi är ännu inte alls så rationella, till exempel tror förbluffande många på horoskop.

Vetenskap och visdom

Molander tar upp den aktuella diskussionen om faktaresistens och skepticismen mot vetenskapen. Egentligen är vetenskapligt tänkande inget annat än sunt förnuft och regler som man ställer upp för att undvika misstag. Men vetenskaperna har utvecklats så långt att de fjärmar sig från det vardagliga tänkandet – det blir alltså svårt att förstå för den oinvigde. Därtill finns en rad psykologiska hinder när man skall ta in ny information som inte stämmer med ens förutfattade meningar visar Molander.

Ofta kan "folklig visdom" verka mer tilltalande; men där finns allehanda fördomar och religiösa eller mystiska tankebanor inbyggda. "Folklig visdom finns inte", hävdar Molander eventuellt något överilat. Om man tar påståendet ordagrant, som en hypotes, så torde den visa sig falsk.

Försvaret av den vetenskapliga metoden kombineras dock med kritik av hur forskningen används. Tobaksindustrins sätt att ta fram forskning som målmedvetet syftade till att skapa tvivel mot den forskning som varnade för hälsorisker är ett slående exempel.

Ett färskt exempel från Finland kunde vara de gallupar som gjordes inför presidentvalet. De görs säkert alla enligt reglerna men när man frågar litet olika, väljer olika sätt att närma sig dem man frågar och så vidare så får man fram resultat som bättre kan tolkas så att de gynnar ens egna argument.

Nyliberalismen

Den kraftigaste, och i mitt tycke mest förödande, bredsidan avlossar Molander mot nyliberalismen. Tron på att marknaden skulle skapa balans och i alla lägen vara det effektivaste sättet att utnyttja resurser får svidande kritik. Molander går igenom historiska exempel som visar att marknaden ofta inte klarar sig utan en stark stat som tar ansvar för de kollektiva nyttigheterna långt utöver nattväktarstatens domäner.

Problemet är att även i en perfekt värld där alla människor får samma utgångsläge och är lika duktiga och flitiga så leder en marknadsekonomi med tiden till att resurserna koncentreras extremt. Denna teoretiska modell bygger också på att alla skulle leva i evighet, vilket ju inte heller är fallet. Teorin visar dock att om inte tillräckliga åtgärder för utjämning vidtas så uppstår extrem obalans.

Man får väl konstatera att dagens utveckling visar att tillräckliga åtgärder inte har vidtagits.

Nyliberalismens vagga, Mont Pélevin-sällskapet med bland annat Milton Friedman, Friedrich von Hayek och Karl Popper, kritiseras också ingående, liksom förstås Ayn Rand.

Adam Smith, som brukar framställas som frihandelns stora filosof, har övertolkats säger Molander. "Den osynliga handen" har getts en annan roll i dagens debatt än den som Smith, mot bakgrunden av sitt merkantilistiska samhälle, gav den. I hela sin produktion nämner Smith "handen" bara tre gånger och i litet olika betydelser.

Jag vill tillägga att Anders Chydenius övertolkas på liknande sätt. Han ville förbättra småfolkets situation och minska adelns och storköpmännens monopol. Hans idealsamhälle var nog inte att 1 procent av befolkningen tar hand 80 procent av tillväxten.

Staten försvarar

Demokratin behandlas i mitt tycke litet snävt av Molander. Han kritiserar de politiska partierna för att underställa sig marknadskrafterna och -tänkandet. Han hävdar att den ekonomiska friheten har gått för långt.

Jag håller helt med honom om det, annat skulle vara att blunda för uppenbara fakta. Men samtidigt skulle jag också vilja urskulda dagens politiker en aning, hänvisande till Colin Crouch. Han säger att staterna är som klumpiga dvärgar som kämpar mot storbolagen som är snabba jättar. Kan man förvänta sig stora framgångar?

Dessutom tycker jag att man måste beakta "oligarkins järnhårda lag" formulerad av Robert Michels; inom alla organisationer uppstår eliter. Lägg till Wright Mills, som visade att makteliterna (observerade i USA) inom näringsliv, politik och militär länkas samman. Så frågan blir; hur mycket man kan lita på till exempel staten som försvarare av upplysningsidealen?

Trots allt måste man hålla med Molander när han säger att staten är det enda realistiska försvaret. Han vill stärka staten uppåt, ge staten mera självbestämmande i förhållande till marknaden. Han vill också stärka neråt så att kommunerna får mindre inflytande, framför allt när det gäller grundutbildningen.

Att centralisera den offentliga makten till ländernas huvudstäder känns dock inte motiverat i en situation då vi i både Sverige och Finland också kämpar med ökande regionala klyftor. Kommunerna är knappast lösningen, men det finns andra vägar till fruktbar decentralisering.

Javisst ja. Condorcets var för optimistisk. Det var hans misstag.

Peter Backa

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08