Kampanj mot förlossningsvåld tar fart – historierna rinner in

Bild: Mostphotos

Var och en har rätt att bestämma över sin kropp – också en kvinna som föder. På den rätten bygger kampanjen #Minämyössynnyttäjänä, som drivs av ett halvdussin personer med intresse för förlossningar och vård.

Kampanjen #Minämyössynnyttäjänä har tagit fart på nätet efter att kampanjens webbplats lanserades i början av maj.

– Vi var flera som hade gjort kopplingen mellan berättelser om sexuellt våld i #metoo och upplevelser av egna eller andras förlossningshistorier. Småningom hittade vi varandra via sociala medier och började planera en kampanj, säger en av de två koordinatorerna Katri Immonen.

Själv är hon tvåbarnsmamma.

– Jag har tänkt att jag har kapacitet att arbeta för den här frågan eftersom jag redan har distans till mina två egna förlossningar och inte bär på något trauma efter dem.

Kampanjen definierar förlossningsvåld, eller obstetriskt våld, som kränkande fysiska handlingar och kommentarer som förminskar föderskors rädslor och önskemål.

– Det första steget är att medge att förlossningsvåld verkligen sker. Sjukhusen måste avsäga sig det, säger Immonen.

Ni jämställer svåra förlossningsupplevelser med sexuellt våld. Varför?

– Märk att vi inte jämställer förlossningar med våld, utan förlossningsvåld med sexuellt våld. Vi talar om handlingar som riktas mot kvinnors intimaste kroppsdelar och som kan uppfattas traumatiserande oberoende av vad den som utför ett ingrepp har haft för avsikt.

"Mer utbildning, mer kunskap" Ni kräver ett slut på våld och kränkande handlingar under förlossningar. Vilka konkreta åtgärder vill ni se?

– Personal som arbetar med förlossningar och mödravård måste själva ta fram konkreta åtgärder, men föderskor måste bemötas med respekt. De ska inte behöva vara rädda för att utsättas för smärtsamma ingrepp utan att bli tillfrågade eller informerade. Det är sådant som skapar rädsla bland blivande föderskor. Det här är en fråga som måste diskuteras mer i utbildningen. Dessutom behöver många blivande mammor betydligt mer information om födandet, olika alternativ och risker än vad de får i dag. Det är helt centralt att det finns tillräckligt med resurser också i mödravården, säger Immonen.

Finland är berömt för sina få allvarliga förlossningsskador och sin goda mödravård. Hur går den attityden ihop med er kampanj?

– Det finns ingen statistik över förlossningsvåld och kränkande beteende. Det som syns är när någon anmäler en felbehandling, men det är först efter att vi startade den här kampanjen som en del ens förstått vad de utsatts för. Folk har sagt att de först nu begriper att ingen hade fått klippa upp dem utan att fråga först eller sätta flera stygn medan föderskan ropar att bedövningen inte verkar. Här behövs forskning.

Bland berättelserna från föderskor som känner att man våldfört sig på dem finns vittnesmål om läkare som gjort hårdhänta inre undersökningar, om sköterskor som knölat på sjuka bröst eller situationer där föderskan tvingats genomlida obehagliga undersökningar i samma ställning som under en tidigare våldtäkt.

Ett av kampanjens budskap är att inte heller förminskande kommentarer behöver accepteras.

– Personal och läkare som snäser av den gravida eller skrattar åt hennes frågor eller förslag upprätthåller en kultur där det också är nära till fysiska kränkningar, säger Immonen.

Doulor med i kampanjen

Förutom en del privatpersoner har föreningen Finlands doulor ställt sig bakom kampanjen. Doulorna, som är stödpersoner inför, under och efter en förlossning, får ofta höra föderskor berätta om upplevelser av kränkande behandling både på förlossningsavdelningar och i mödravården. Föreningen slår fast att det inte räcker att mor och barn överlever förlossningen, de har också rätt till en förlossning där läkare och vårdpersonal inte går över gränser på ett sätt som upplevs som kränkande.

Doulan, barnmorskan och fyrabarnsmamman Anu Lampinen, som arbetat privat med doulauppdrag och hemförlossningar under de senaste tio åren, stödjer kampanjen. Hon säger att hon känner igen kvinnornas berättelser och att hon själv bevittnat förlossningsvåld.

– Jag förringar inte våldet, men mycket handlar om feltolkningar och bristande kommunikation för att barnmorskor och föderskor inte känner varandra tillräckligt väl från förr. Med kronisk tidsbrist slutar man också förklara, lyssna och fundera tillsammans. Så är detta också en fråga om makt och om hur den som har makt använder den.

Hoppas på goda följder

Barnmorskan Mariette Pontán, som arbetar inom förlossningsvården på Esbo sjukhus och sitter i Barnmorskeförbundets styrelse, säger att kampanjen väcker tudelade känslor.

– Ja, vi har pratat om den i förbundet och på jobbet. Det är viktigt att lyfta fram temat.

Pontán säger att ordet våld upplevs som rätt provokativt eftersom det är förknippat med avsikt, men att varje kvinnas upplevelse är verklig och inte ska förnekas.

– Ingen vill ju mödrarna illa, i grunden vill vi ha välmående barn, nöjda mammor och familjer. På kampanjens öppna Facebooksida säger folk nu att de aldrig mer vill föda. Det är inte bra och väcker stor oro.

Pontán säger att barnmorskorna länge varit oroliga för att förlossningsförberedelsekurserna blir färre.

– Kvinnor är i dag mycket mer ensamma än förr med sina rädslor och utan en muntlig tradition att lära sig av. I dag kommer många saker som en överraskning för föderskorna, mycket mer än för tio år sedan. Vi i vården har för lite resurser och tid för familjerna, fast jag själv tycker att man alltid har tid att förklara vad som händer. Det tar bara en sekund att säga "nu rör jag dig" eller säga att vi går igenom detta senare. Jag hoppas något gott kan komma ur den här kampanjen.

Läs också här hur två kvinnor som tidigare intervjuats i HBL kring temat beskrivit sina upplevelser.