Kammarsommaren inleddes fräscht och festligt

Mezzosopranen Lilli Paasikivi levde sig in i de olika aspekterna av kärlek och död i Gautiers dikter.Bild: Artistbild

Krafterna bakom Kammarsommaren är unga och mångkunniga. Öppningskonserten presenterade en rad verk från 1900-talet.

Kammarsommarens öppningskonsert på Riddarhuset 8.8.

Lilli Paasikivi, mezzosopran; Johannes Piirto, piano; Kasmir Uusitupa och Tami Pohjola, violin; Helmi Malmgren, klarinett; Riina Piirilä, altfiol; Senja Rummukainen, cello. Bartók, Martinů, Berlioz.

Det brokiga 1900-talet är långt bakom oss men fortfarande underrepresenterat i konsertprogrammen. Därför känns det så fräscht att Kammarsommaren (Kamarikesä), som gick av stapeln i onsdags, presenterar en rad 1900-talsverk signerade Bartók, Martinů, Barber, Britten, Ravel och Sjostakovitj.

Öppningskonserten på Riddarhuset inleddes med Béla Bartóks (1881–1945) Kontraster för violin, klarinett och piano (1938; slutgiltiga versionen uruppförd 1940). Bartók använde ungerska och rumänska dansmelodier och asymmetriska taktarter i denna kuriösa dansfantasi.

Verkets tre satser (Verbunkos, Pihenő, Sebes) följer schemat snabb–långsam–snabb. I de snabba satserna är musiken festlig och frenetisk, inte sällan med virtuosa förtecken, medan i den mellersta satsen är stämningen väntande.

Violinisten Kasmir Uusitupa, klarinettisten Helmi Malmgren och pianisten Johannes Piirto bjöd på en djärv och lyhörd tolkning. Vad balansen beträffar var klarinetten lite dominerande.

I början av tredje satsen bytte Uusitupa tillfälligt till en annan violin på grund av ett kort avsnitt där strängarna är omstämda. Hans instrument är för övrigt en Stradivarius som ägs av OP Ryhmän Taidesäätiö.

Tillsammans med altviolinisten Riina Piirilä spelade Uusitupa Bohuslav Martinůs (1890–1959) Tre madrigaler. Verket är komponerat 1947, under en tid då tjeckiske Martinů befann sig i exil i Förenta staterna.

Jämfört med Bartóks kromatiska spel med treklanger är tonspråket i Martinůs Tre madrigaler betydligt mera diatoniskt och nära det traditionellt tonala, med impulser från såväl folkmusik som renässanspolyfoni.

Även här är ordningen snabb–långsam–snabb (Poco allegro, Poco andante, Allegro). I Uusitupas och Piiriläs eleganta dialog fanns plats för både vemod och pulserande energi.

Intensitet och inlevelse

Krafterna bakom Kammarsommaren är unga och mångkunniga. Konstnärliga ledaren Piirto stod för ett arrangemang av Hector Berlioz (1803–1869) sångcykel Les nuits d'été för röst och pianokvintett.

Kombinationen av Berlioz fantasirika musik och Théophile Gautiers överflödande poetiska språk är oemotståndlig. Med mezzosopranen Lilli Paasikivi som solist blev Les nuits d'été en intensiv upplevelse.

Med sin glödande och vid behov riktigt ödesmättade röst levde Paasikivi sig in i de olika – sentimentala men även ironiska – aspekterna av kärlek och död i Gautiers dikter (Villanelle, Le spectre de la rose, Sur les lagunes, Absence, Au cimetière, L'île inconnue).

Piirtos arrangemang var texturmässigt mångsidigt och rätt så fungerande. Den alerta ensemblen bestod av Piirto själv vid pianot samt Boreakvartetten (Kasmir Uusitupa, Tami Pohjola, Riina Piirilä, Senja Rummukainen).

Både Piirto och Boreakvartetten fortsätter att uppträda under Kammarsommaren som pågår på Riddarhuset fram till lördag den 11 augusti.

Anna Pulkkis

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00