Kammarmusik med nordiska krafter

I samband med en sammankomst för de nordiska solistföreningarna (NordSol) ordnade Finlands Solistförening en kammarmusikkonsert i Musikhuset i lördags. Finska, norska och isländska musiker framförde en ganska brokig samling kompositioner, som ändå utgjorde en fungerande helhet.

Kammarmusik

NordSol. Tommi Koivuniemi, flöjt; Osmo Palmu, gitarr; Eeva Rysä, cello; Aapo Juutilainen, kontrabas; Anne Felberg, mezzosopran; Andjei Maevski, klarinett; Bjarne Sakshaug, piano; Hlín Pétursdóttir Behrens, sopran; Maija Parko, piano; Annemarie Åström, violin. Lintinen, Andre, Sargon, Rúnarsdóttir, Viðar, Baldvinsson, Clara Schumann. Musikhuset, övningssalen Paavo 10.6.

Konserten inleddes med Kirmo Lintinens (f. 1967) Barkaroli (2016) för flöjt och gitarr. Titeln hänvisar till en venetiansk gondoljärsång, och texturen med gitarrens rofyllt gungande figurer och flöjtens melodi förde osökt tankarna till romantiska förebilder i genren. Tommi Koivuniemis och Osmo Palmus tolkning var stämningsfull och balanserad.

Cellisten Eeva Rysä och kontrabasisten Aapo Juutilainen utforskade annorlunda världar i Mark Andres (f. 1964) E2 (2012–2013). Musiken balanserade på gränsen till det hörbara med torra staccaton eller ljud som uppstod när man gned stråken mot instrumentets olika delar.

Verkets ryggrad var den ständiga pulsen som den ena musikern upprätthöll medan den andra bidrog med en ljudmatta. I slutet försvann musiken till intet.

Amerikanen Simon Sargons (f. 1938) Patterns in Blue (1974) var en ny bekantskap för mig och värd att lägga på minnet: tre jazzinspirerade kabarésånger till väl utvalda dikter av tre olika författare, melankoliska med humoristisk udd.

Karismatiska norska mezzosopranen Anne Felberg fick likvärdigt sällskap av klarinettisten Andjei Maevskis och pianisten Bjarne Sakshaug i det medryckande framförandet.

På grund av ett sjukdomsfall blev det små förändringar i programmets isländska del som bestod av sånger. Sopranen Hlín Pétursdóttir Behrens sjöng Hildigunnur Rúnarsdóttirs (f. 1964) Í ást solar, Jórunn Viðars (1918–2017) Við Kínafljót och Vökuró samt Tryggvi M. Baldvinssons (f. 1965) Vont og got.

Texterna fanns inte på programbladet så det var utmärkt att Pétursdóttir Behrens förklarade innehållet för publiken. Jag fäste mig vid de okonstlade tongångarna i den nyss avlidna Viðars sånger, som Pétursdóttir Behrens tolkade på ett vackert sätt.

Pianisten i sångerna var Maija Parko, som visade sin slagkraft även i Clara Schumanns (1819–1896) omfattande pianotrio i g-moll. Parko, violinisten Annemarie Åström och cellisten Rysä spelade väldigt livfullt och smidigt, med känsla för den uttrycksmässiga rikedomen som finns i detta kraftprov från 1846.

Anna Pulkkis

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00