Kalevaladagen till ära publicerar HBL en kulturartikel på finska från Helsingin Sanomat

I Finland har vi något som inte går att köpa för pengar, något som berikar vår identitet, kultur och vardag. Tvåspråkigheten är en nordisk Sampo, en skatt vi får förvalta, skriver HBL:s chefredaktör Susanna Landor.

Egentligen är det här en fortsättning på något vi startade på svenska dagen i november. Då publicerade kollegan Helsingin Sanomat en artikel skriven av HBL – på svenska – om Svenska samskolan i Björneborg som blomstrar och mår väl trots att samhället omkring har förändrats radikalt.

I dag får samarbetet mellan våra tidningar en fortsättning då HBL har glädjen att publicera en artikel av Helsingin Sanomat – på finska.

I dag, den 28 februari firas nämligen den finska kulturens dag, Kalevaladagen, och för första gången i HBL:s historia publicerar vi därför en artikel på landets majoritetsspråk. Den handlar om Kalevalas inverkan på vår nationella ideologi och identitet så läs, lär och njut av det vackra finska språket – som fortfarande påverkas av Kalevala, trots att många inte är medvetna om det.

"Finland är till sin kultur ett rikt och pluralistiskt land, där två språk lever sida vid sida som en naturlig del av den nationella identiteten", skrev Helsingin Sanomats chefredaktör Antero Mukka den sjätte november då tidningen publicerade reportaget av HBL.

"Det lönar sig inte för en liten nation att ödsla tid eller energi på språkstrider", konstaterade Mukka klokt.

Så är det. Så ska det vara. Vi borde inte behöva ödsla tid eller energi på att ställa ett nationalspråk mot ett annat.

Nyttan av att behärska både finska och svenska bevisas redan av de stormän som byggt vår nationella identitet och formulerat berättelsen om vårt land.

Boken Kalevala brukar kallas Finlands nationalepos och innehåller 50 sånger, eller så kallade runor, och handlar om maktkampen mellan det mörka Pohjola och det ljusa Kalevala. Den utkom 1835, då vårt land ännu inte var självständigt.

Det var Elias Lönnrot som samlade in runorna i östra Finland och tecknade ned orden till de här urgamla finska folksångerna.

Lönnrot hade visserligen finska som modersmål men lärde sig svenska och studerade på svenska. Hans doktorsavhandling hade rubriken Finnarnes Magiska Medicin och hans viktigaste språkvetenskapliga arbete var Finskt-svenskt lexikon som stod klart 1880.

Andra landsfäder som var helsvenska och som bidragit till att en stor del av berättelsen om vårt land de facto är skriven på svenska är bland andra Johan Ludvig Runeberg och Johan Vilhelm Snellman, som var studiekamrater till Lönnrot i Åbo, och Zacharias Topelius. Gemensamt för dem var att de jobbade för att också föra fram vårt andra inhemska språk, finskan.

Också Aleksis Kivi (egentligen Alexis Stenvall) lärde sig svenska och gick i svensk skola trots att hans modersmål var finska.

Tvåspråkigheten är en nordisk Sampo, en skatt vi får förvalta. Ju fler språk vi kan, desto större växer sig det intellektuella kapitalet, desto lättare är inlärningen av ytterligare språk, desto bredare blir dörren till framtiden och desto fler blir därmed valmöjligheterna att styra över sitt liv.

Hyvää Kalevalan päivää! Trevlig Kalevaladag!

Susanna Landor Chefredaktör och ansvarig utgivare

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning