Kalaslek till Stjärnfalls jubileum

Sällskapslek. Johanna af Schultén och Max Bremer i Stjärnfalls jubileumsföreställning. Vem ljuger och vem talar sanning? Bild: Peter Lundqvist

I marknadsföringen av sitt 20-årsjubileum citerar Improvisationsteatern Stjärnfall en kommentar av en anonym skådespelare: ”Hoppas ni har blivit bättre.”

Improvisationsteater

Medverkande: Anja Bargum, Max Bremer, Kristofer Möller, Åsa Nybo, Valo Sauri, Johanna af Schultén, Christoffer Strandberg, Elisabeth Öhman. Musik, piano: Douglas Pashley. Ljus: Jesper Karlsson. Föreställning på Universum 7.11.

Stjärnfall har funnits i snart ett mannaminne. Gruppen har spelat på ett otal olika platser, med olika sammansättning och med olika infallsvinklar på sitt improvisationskoncept.

Utgångspunkten för gruppens sju festföreställningar är beta-spelet (The Shell Game, utvecklat av kanadensaren Shawn Kinley), trollkonsten där man gömmer ett föremål under en kopp, blandar om och så ska publiken gissa var föremålet finns. Stjärnfall har inget föremål, i stället får vi gissa vem av två skådespelare som talar sanning och vem som ljuger, när de blir intervjuade om sina liv. Två personer från publiken ställer också upp och blir intervjuade. Dessa två får själva välja om de talar sanning eller låter bli. Sanning blandas med lögn. Skådespelarkonsten är kvällens "koppar".

Intrycket efter den föreställning jag såg var att de äldre hade en tydlig och klar fördel.

Åldern befriar och gör att åtminstone en del blir mer generösa. Upplägget för föreställningen ger upphov till frågor om sanning och lögn, och om vad som händer med våra minnen, när vi levt ett tag med dem. Inget nytt under stjärnorna, men alltid lika intressanta tankar.

Johanna af Schultén hade ett mjukt men fast grepp, både när hon själv uppträdde och när hon intervjuade. Hon har en förmåga att vara närvarande och veta när hon ska ge plats och när hon ska ta över. Det här är ju en av riskerna med improvisation: att skådespelarna ger alltför mycket utrymme till en nyckfull publik som inte kan styra sig själv. Det var en njutning att få ta del av af Schulténs intervju med den äldre läkaren från södra Helsingfors, en av representanterna från publiken, som återgav berättelsen om sin födelse ("Jag har många gånger tänkt att om obstetrikern bestämt sig för kejsarsnitt lite tidigare, så skulle jag vara intelligentare"). Max Bremer är en annan klart lysande stjärna, för att han har både distans och förmåga att sätta sig själv i blöt. Samma talang har Åsa Nybo – parad med ett fantastiskt sinne för humor, ett uttryck för en varm kroppslighet.

Stjärnfall fungerar demokratiskt. Regi- och intervju-uppdraget cirkulerar bland skådespelarna. Publiken sitter på samma nivå som scenen, och den får medverka. Tonfallet är trivsamt och lagom inbjudande. Jag får en känsla av att Stjärnfall är en välfungerande och öppen familj som mår bra, och kommer att leva länge.

Barbro Enckell-Grimm

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 5.11.2019 - 14.22

Mer läsning