Kaj Korkea-aho vill nyansera bilden av BDSM

– Vi vet att det finns de som har absolut gehör och kan namnge vilket intervall som helst. Jag har med sorg accepterat att jag inte har tillgång till den upplevelsen, och på samma sätt är det med upplevelsen av subspace – att hitta tillfredsställelse i underkastelse. Det är en komponent i sexualiteten som alla inte har, säger författaren Kaj Korkea-aho. Bild: Cata Portin

I ett skede kände Kaj Korkea-aho att det var ett misstag att skriva en roman med BDSM-tema. Det var för svårt, för personligt och det fanns för många sätt att göra fel. Avgörande uppmuntran kom från vänner som är aktiva kinksters: – Jag har de här människornas generositet att tacka för att Röda rummet blev skriven.

Underkastelse är en del av människans predikament.

Många av oss fogar sig efter en arbetsgivare, andra slavar under ett bostadslån, vissa underkastar sig en dröm eller en idé.

En del underkastar sig sexuellt, av lust och fri vilja. En del tycker helt enkelt om att bli dominerade, fastbundna, smiskade och försatta i hjälplösa tillstånd.

Finns det en rationell anledning till den här dragningen? Kan den förklaras för någon som inte upplever den, eller som rentav uppfattar BDSM-sex som avtändande?

Författaren Kaj Korkea-aho tror att det är svårt.

– Sexuella begär är ofta dunkla och mystiska, men jag tror man kan jämföra dem med musik. Vi vet att det finns de som har absolut gehör och kan namnge vilket intervall som helst. Jag har med sorg accepterat att jag inte har tillgång till den upplevelsen, och på samma sätt är det med upplevelsen av subspace – att hitta tillfredsställelse i underkastelse. Det är en komponent i sexualiteten som alla inte har.

– Men det gör den inte mindre verklig, tillägger han, med emfas.

Kink. Samlingsnamn för mindre konventionella sexuella praktiker och preferenser.

BDSM. En grupp erotiska tekniker, praktiker och rollspel; står för bondage (fjättrande), disciplin, dominans och submission (underkastelse) samt sadomasochism.

Fetischism. Sexuell åtrå till ett föremål eller en kroppsdel.

Sadomasochism. Sexuell praktik där maktutövning, ibland med inslag av fysisk eller psykisk smärta, spelar en stor roll. Begreppet, som bildats av orden sadism respektive masochism, har en medicinsk klang som i dag kan uppfattas som lite föråldrad.

Kinkster. Person som ägnar sig åt kink.

Lifestyler. Person som ägnar en stor del av sitt liv och sin tid åt kink.

Subspace. Ett frigörande psykologiskt tillstånd den undergivne kan uppleva under en session då hen blir sexuellt dominerad.

Pornhub. En av världens största plattformer för pornografi.

Onlyfans. Abonnemangstjänst för användargenererat innehåll där "fans" och "entreprenörer" kan mötas, en stor del av innehållet bedöms vara av sexuell natur.

(Källor: RFSU, bdsminfo.se, Kaj Korkea-aho)

Dragningen till underkastelse undersöker Kaj Korkea-aho grundligt i sin nya roman Röda rummet, där jagberättaren lämnar en destruktiv relation i Berlin och i jakten på drömlägenheten sätter in en annons i Hufvudstadsbladet: "Publicerad författare önskar köpa bostad, cirka 30 kvm, i södra Helsingfors. Ge mig ett bra pris så skriver jag en bok åt dig".

Ett långskott kanske, men bokens jagberättare får napp då en förbindlig herre vid namn Aimo Kangas svarar och lockar med en lägenhet på en synnerligen attraktiv adress. I gengäld ska jagberättaren göra litteratur av hans liv, och det är här BDSM-temat kommer in i bilden.

Aimo Kangas visar sig vara en utpräglad masochist och bär på en fascinerande och tragisk historia. Han är också en respektabel och välfraserad man, betydligt bättre situerad än sin unga assistent Emmanuel och jagberättaren, som flyttar in i lägenheten på Jungfrustigen men får allt svårare att uppfylla sin del av avtalet.

BDSM – ett tabu

HBL träffar Kaj Korkea-aho i en högt belägen och sparsmakat inredd lägenhet i Berghäll. Den har han fått låna av Författareföreningen för ett år och utan direkta krav på litterära motprestationer. Men romanens bostadsannons har en verklig förlaga.

– Jag skulle just fylla 30, sökte stabilitet i livet och ville ta något slags steg mot ett oberoende. Men med mina inkomster som kolumnist och sketchmakare kunde jag inte få ett tillräckligt stort lån, så jag lade in en sån annons i HBL i januari 2012.

I verkligheten svarade ingen välbärgad finlandssvensk, ivrig på att göra ett bourdieuskt byte av ekonomiskt kapital mot kulturellt kapital. Men tanken på att skriva någon annans bok, att kaxigt men skamlöst sälja sig själv, började gro. Så småningom blev den en romanidé som korsbefruktades med de impulser Korkea-aho fick från den subkultur han konfronterades med vid ungefär samma period i livet.

– Nu talar jag alltså om kink, en subkultur som verkar i skymundan men också organiserat, till exempel via föreningen MSC Finland som fyller 45 år i år. BDSM har existerat länge, men inte skrivits mycket om.

Tystnaden handlar förmodligen om att BDSM är något av ett tabu. Medan attityderna till homosexualitet gradvis förbättrats under de senaste trettio åren, betraktas sex med inslag av "våld" och dominans i många sammanhang som problematiskt eller rentav skadligt – även om det sker frivilligt.

Bland skeptikerna finns inte bara konservativa. Nyligen protesterade unga amerikanska homosexuella under parollen "No kink at Pride" och det är inte mer än tio år sedan THL slutade att klassa sadomasochism och fetischism som sjukdomar.

– Jag tror inte att någon diagnostiserades som fetischist och fick sjukledigt tidigare heller, men det var en symboliskt viktig gest. Tyvärr förtegs den. I den mån medier skrev om saken var det ofta bara att transvestitism togs bort ur sjukdomsregistret.

Våld och lek

Som många andra sexuella minoriteter hyser man inom BDSM-kulturen en aversion mot missvisande representationer, liksom mot de stereotypa uppfattningar som existerar utanför minoriteten. Med tanke på de senaste årens kulturdebatter om tolkningsföreträde och vilka författare som har rätt till vilka berättelser har Kaj Korkea-aho förståelse för att frågan om hans egen inblick i temat aktualiseras.

– Element av det här finns i mitt eget liv, men det är inget jag vill gå närmare in på, dels för att jag inte vet i vilken utsträckning det är relevant för romanen, dels för att det finns andra människor som berörs och det känns privat. Men det var alltså då jag flyttade till Helsingfors för 12 år sedan som jag började möta de riktigt aktiva på den här scenen. Många av dem blev nära vänner.

Född: 1983

Familj: Gift.

Gör: Är författare, komiker och poddmakare.

Aktuell med: romanen Röda Rummet (Förlaget M)

Om framtiden: Nya romanprojekt finns i skissvärlden men med fokus på helt andra teman. Den populära podden med Ted Forsström närmar sig 300 avsnitt och någon gång skulle duon gärna vilja stå på en teaterscen igen.

Kaj Korkea-aho säger att han i sin homosexuella umgängeskrets märkt att intresset för BDSM ofta tilltagit efter trettioårsåldern. Delvis tror han att det är en konsekvens av att många heterosexuella får barn i det livsskedet, medan familjebildning för homosexuella män är omständligare. Om barnen uteblir finns det kanske mera tid och möjligheter att utforska sig själv.

– Men att intresset för kink verkar förstärkas efter trettio kan också handla om att det är lite skambelagt och kräver tid att våga bejaka och leva ut.

Sadomasochism representerar också för många annars öppensinnade människor en problematisk sexualitet. I till exempel porrdiskussioner kommer ofta "våldsporr" upp som något som är synnerligen skadligt för unga.

– Jag tror att det till stora delar handlar om okunskap och begreppsförvirring. Vad är det egentligen vi talar om när vi talar om sexualitet? Det finns sådan otrolig variation, så många kinks och skillnader i hur starkt eller viktigt man upplever vissa saker. Det finns en stor risk att vi talar om olika saker och att samtalet därför inte blir meningsfullt.

– Jag läste någonstans att hälften av all pornografi på Pornhub är våldsporr. Det är ju en braskande rubrik. Nu har jag inte sett hälften av all pornografi på Pornhub och där finns säkert mycket som är problematiskt. Men det är ett faktum att dominans och maktutövning är en del av sexualiteten. Man måste skilja på den typen av sexuella fantasier där det som uppfattas som våld sker i samförstånd och där det inte gör det. Våld och lek är två helt olika saker.

Sällan ett trauma

Att BDSM-kretsar är uppmärksamma på missförstånd och hemsnickrade psykologiska teorier om läggningens upphov är något Kaj Korkea-aho känner väl igen. Han exemplifierar med fjolårsfilmen Koirat eivät käytä housuja, där sadomasochism framställs som ett resultat av psykologiskt trauma och dragningen till SM som en sorts behandling.

– Så kan det säkert vara för någon, men jag tror att största delen av de som dras till kink inte skulle känna igen sig. Och det är till exempel också en stereotypi att den som har en maktposition i arbetslivet vill ge upp den på fritiden.

Kaj Korkea-aho. Bild: Cata Portin

Så enkelt funtad är inte heller Röda rummets Aimo Kangas, som visserligen är en man med en viss makt, men vars behov av underkastelse går tillbaka till den tidiga barndomens ensamlekar.

– Aimo Kangas band som barn fast sig själv ute i skogen och njöt av det utan att förstå varför. Det här är historier som återkommer bland många på den här scenen – fantasier om att vara hjälplösa och bli inlåsta i rum eller lådor, och må bra av det. Ofta har man haft de här upplevelserna långt innan man börjat uppleva sig själv som en sexuell varelse, som homo- eller heterosexuell.

– Det var viktigt för mig att göra de här människorna och deras historia rättvisa. Jag har inga uppgifter om hur många som upplever sadomasochism eller fetischism som sin primära sexuella läggning, men jag vet att de finns, och Aimo Kangas i min roman är definitivt en av dem. Och även om han också har en längtan efter romantisk kärlek, så finns det kinksters som är ganska ointresserade av det romantiska. Jag ville visa på den här variationen och att de här människorna är just vanliga människor och inte hedonister eller stereotypen av "fula gubbar".

Hur har människor i BDSM-kulturen förhållit sig till ditt projekt?

– Med intresse! I något skede kände jag att jag inte ville skriva om det här, för att det är för svårt och för personligt och för att det finns för många sätt att göra fel. Och jag visste inte om jag ville sitta med Hufvudstadsbladet och diskutera kink. Men jag har de här människorna och deras generositet att tacka för att Röda rummet blev skriven.

En avgörande impuls kom från en nära vän som ägnar en stor del av sitt liv åt kink, en så kallad lifestyler.

– Han sade då jag tvekade: "Fan, vilken möjlighet att skriva om ett ämne som det inte skrivits mycket om och som du ändå vet en massa om!" Utan hans uppmaning vet jag inte om romanen tagit en så stor vändning åt det här hållet.

Gråzoner

Men även om Röda rummet ger en sympatisk inblick i BDSM-kulturen så är den ingen lärobok eller sexualupplysning, utan en roman där makt- och beroendeförhållanden vecklar ut sig på sätt som inte direkt är föredömliga. Precis som vilka relationer som helst, kan också BDSM-relationer vara skeva.

– Aimo Kangas påstår ju att hans djupaste längtan är att underkasta sig, men i praktiken beter han sig på ett väldigt dominant sätt och driver andra till underkastelse, konstaterar Korkea-aho.

När han talar om sin relation till den unga assistenten Emmanuel säger han att "han tar mig till höga höjder. Han är min sherpa". Det är en kolonialt färgad bild som är ganska talande!

– Det är ju exakt det han håller på med på något plan. Han tycks ibland skuldmedveten om att han nog utnyttjar Emanuel, samtidigt som han genuint tycks uppleva att han hjälper honom.

Samtidigt, påpekar Korkea-aho, är det inte helt entydigt vem som utnyttjar vem. Även om man som läsare kan få intrycket att jagberättaren är en slags Faustgestalt som sluter en pakt med djävulen är dynamiken mångtydig. Är det inte snarast jagberättarens egna bostadsdrömmar som förslavar honom? Har han inte ingått avtalet med öppna ögon?

– Det handlar om gråzoner här. Hur vet man att man är utnyttjad, hur vet man att man utnyttjar någon? Emmanuel är en ung idrottare och skulle antagligen kunna brotta ner Aimo Kangas hur lätt som helst ...

Många nyfikna på BDSM

Sett till det tidigare författarskapet fördjupar Röda rummet ett BDSM-spår som också fanns i Gräset är mörkare på andra sidan (2012), medan Onda boken (2015) tangerar äldre homosexuella mäns ibland problematiska relationer till yngre.

– Bland homosexuella fanns aldrig någon metoorörelse, men något liknande skulle absolut behövas också för homosexuella. Det är inte ovanligt att unga män – abiturienter och ännu yngre – har "mentorer" som köper dem resor, jeans och mobiltelefoner i utbyte mot sällskap och tjänster av olika slag. Inte måste det nödvändigtvis vara ett problem, men jag tror det är svårt för män att erkänna, svårare än för kvinnor, att de är utnyttjade. Här finns ett uppvaknade som ännu inte skett.

Är det något du ser också i din omgivning?

– Ja, det gör jag, både konkret och i hur problematiseringen ofta fokuserar på kvinnlig utsatthet. Diskussionen om Onlyfans, till exempel, har mest handlat om kvinnor som viker ut sig, men unga homosexuella män verkar också vara en stor grupp där. Den gemensamma nämnaren är att det är män som betalar. Någon sorts prostitution är det väl, även om man inte nödvändigtvis måste benämna det så. En sorts byteshandel parad med bekräftelsebehov, kanske? Jag tror det är en väldigt liten procent, åtminstone i Finland, där man entydigt kan säga att någon gör det för att den inte har något annat val. Men ändå känns det skevt.

Det faktum att det uttryckligen är homosexuella relationer som står i fokus i Röda Rummet ställer också BDSM-temat i ett lite annat ljus än om kontexten varit heterosexuell. Också heterosexuella utövar BDSM – en färsk undersökning från Åbo universitet berättar att hela 48 procent av de unga finländarna har kinkiga fantasier – men här kan rigida könsroller eller jämställdhetspolitiska förväntningar göra diskussionen extra känslig.

– Det finns säkert lika många kvinnor som män som har en längtan efter sexuell undergivenhet, men det är nästan omöjligt för en kvinna att säga det högt i dagens diskussionslandskap, medan mansrollen gör det svårt också för män att prata om saken. Därför kan kink vara enklare att diskutera på en homosexuell spelplan.

– Men inte vet jag sen hur mycket detta måste diskuteras. Alla har ju sina fantasier och sina kinks och bara vi är överens om att de existerar och får existera, så är vi redan långt på väg.

Kaj Korkea-aho. Bild: Cata Portin

En stuga kanske?

Kaj Korkea-aho är vid det här laget en väletablerad författare, skribent och underhållare. Han konstaterar att han är privilegierad och haft framgångar trots att ingen välbärgad finlandssvensk med överlopps jugendlägenheter hörde av sig den där gången för tio år sedan. Väl rotad i huvudstaden har han blivit ändå. Trots att det är ekonomiskt utmanande att livnära sig som författare och frilans i dyra Helsingfors har han aldrig varit frestad att lämna staden sedan han flyttade hit, vilket en del av hans kollegor gjort.

– Jag har levt halva livet på ett ställe där det är väldigt mycket billigare att bo, men där fanns för lite av allt det jag får energi av i min vardag. Visst vill jag isolera mig ibland, till exempel åkte jag till Visby för att arbeta med Röda rummet, men i längden skulle jag inte fungera som människa utan staden omkring mig, säger Kaj Korkea-aho och tittar ut över Berghälls takåsar.

Skulle du nappa på ett erbjudande om du nu tio år senare skulle få svar på din HBL-annons?

– Det beror på vad det skulle vara för lägenhet. Nu drömmer vi om en sommarstuga. En timmes avstånd till Helsingfors. Strandtomt vid havet. Nog kan jag skriva nån liten skröna...

En novell i alla fall?

– Absolut. Det är bara att höra av sig!

28.10 kl 13.30, Fiskehamnen: "Laddade skildringar av Helsingfors", tillsammans med Mia Franck.

29.10 kl. 15.00, Kallio: "Prata bok: Tabun i litteraturen", tillsammans med Mathias Rosenlund och elever från IB-linjen från Vasa Övningsskolas gymnasium.

30.10 kl 13.30, Blåbärslandet: "Drömmar och mardrömmar", tillsammans med Kjell Lindblad.

30.10 kl 16.00, Blåbärslandet: "Christer Kihlman - en queer ikon?", tillsammans med Rita Paqvalén och Mikko Carlson.

31.10 kl 13.30, Fiskehamnen: "Det som inte fick benämnas", tillsammans med Rita Paqvalén och Minna Lindeberg.

31.10 kl 14.30, Fiskehamnen: "Dominans och underkastelse"

Artikeln publiceras även i HBL:s bokbilaga Bokextra som ges ut tisdagen 26 oktober.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning