Jussi, Aku, Sidse och jag

Veckans hetaste samtalsämne, Okänd soldat-regissören Aku Louhimies arbetsmetoder, överskuggar kvällens inhemska filmgala.Bild: Juuli Aschan

Krister Uggeldahl ser fram emot en intressant filmgala i kväll. Men hoppas att de filmmakare och skådespelare som betett sig väl inte hamnar i skuggan av Aku-gate.

Jussigalan 2018 sänds i MTV3 23.3 kl. 20.00.

Med tanke på vilken stor roll #metoo och dess lokala applikationer spelade i samband med Guldbaggegalan och storebror Oscar stod det klart att också Jussigalan skulle färgas av de sexuella trakasserierna.

Vackert så, men risken är att man nu bjuder över, slänger ut barnet med badvattnet. Det vill säga att de filmmakare och skådespelare som INTE betett sig som arsel, som gjort ett allmänt taget bra jobb, hamnar i skuggan av den i sig välkomna smutsbykstvätten.

Hursomhelst lär det bli en intressant gala, en kväll att minnas (till skillnad från den sedvanliga firmafesten med det därtill hörande navelskåderiet), inte minst som Aku Louhimies-gate briserade efter att rösterna redan lagts.

Följaktligen hör Louhimies Okänd soldat, även den fångad i korselden, till kvällens storfavoriter – bortsett från att det ligger i sakens natur att inte premiera filmer som går för bra kommersiellt.

I den meningen ligger AJ Annilas Den eviga vägen (Ikitie) bra till, låt sen vara att Okänd soldat är en på många punkter starkare film, ett opus som – fräckt nog – tyder på att det visst går att göra bra film trots att omständigheterna inte nödvändigtvis är helt korrekta (vilket nyhetsrapporteringen nu är ett tecken på).

Med det förstås inte sagt att ändamålet helgar medlen.

Hur som helst är det uppenbart att Eero Aho alias Rokka vandrar hem med en statyett för sitt rollarbete i just Okänd soldat – och det helt rättvist. Det som lämnar en dålig eftersmak är det faktum att Pekka Strang, som gayikonen Touko Laaksonen i Dome Karukoskis Tom of Finland, inte ens är nominerad.

Filmen i sig var en besvikelse, för pryd för sitt eget bästa, men Strang var urstark.

I den motsvarande kvinnliga kategorin är det jämnare, med ett startfält som stavar till Krista Kosonen (Miami), Milka Ahlroth (Jullandet), Sonja Kuittinen (Miami) och Pihla Viitala (Din för evigt).

Själv håller jag tummarna för birollsinnehavaren Sidse Babett Knudsen i Den eviga vägen. Det skulle ge galan en air av nordiskt samarbete, av glitter och glamour.

Så vad säga om Akugate, kvällens självklara snackis. Hur i all sin dar var det möjligt att komma undan med alla de trakasserier som nu lyfts fram?

Tja, genimyten och -kulten är stark och gammal som gatan. Där en Sam Peckinpah hämtade sin inspiration ur flaskan och knytnävarna, valde Sir Alfred Hitchcock att rätt och slätt bryta ner sina kvinnliga skådisar – utan att någon ingrep. Samma sak gällde Ingmar Bergman vars maktfullkomlighet Jörn Donner gett prov på i en insändare i HS och även kommenterat i en intervju i HBL.

En annan "usual suspect" är de allmänna villkoren inom filmbranschen och – i förlängningen – den haltande finansieringen. I Finland gör man lika många meter film för en billigare penning än i övriga nordiska länder.

En roll i dramat spelar givetvis också kulturjournalistiken – eller det som finns kvar av den. Att bedriva undersökande journalistik under rådande omständigheter låter sig inte alltid göras. Talande är att det var resursstarka Yle som tog tag i saken. Väl rutet, Sara Rigatelli!

Krister Uggeldahl

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33