Jörn Donners Finland är rikt och veligt

Finland firar, Donner jobbar. Flera kommande böcker och filmer håller Jörn Donner strängt sysselsatt.Bild: Cata Portin

Jag skriver alltså finns jag, noterar den ständigt produktive Jörn Donner. Sin nya bok beskriver han som en reaktion på den nationella våg som sköljer över oss i samband med 100-års jubileet.

Utsikten från Jörn Donners arbetsrum vid Norra Kajen är bedövande vacker, i synnerhet en decemberdag som denna när Kronbergsfjärden, Högholmen och Skatudden badar i solsken och våren plötsligt inte alls känns avlägsen.

Vid sitt arbetsbord sitter Donner själv, omgiven av dokumenthögar som anknyter till de två stora projekt som för tillfället håller honom sysselsatt – en film och en roman.

Filmen är en ny version av klassikern Perkele. Bilder från Finland (från 1971) och under manusarbetet med den fann sig Donner föra anteckningar som nu har resulterat i boken Suomi Finland.

– Boken är ett försök till en enkel analys av Finland, säger han och ondgör sig över flera av de programpunkter som ingår i firandet av republiken.

– En tredje version av filmen Okänd soldat är till exempel helt onödig. Ska vi förlora kriget ytterligare en gång?

I nästa andetag beklagar Donner livligt att han själv lät sig övertalas att medverka i en bok med titeln Vårt land, redigerad av Esko Aho men lyser upp på tal om sin medverkan i en kollektiv dagbok som handlar om dramatiken och rädslan åren 1917- 1918.

Boken bygger på autentiska dagböcker skrivna i Helsingfors, av vitgardister och av tillfångatagna dödsdömda rödgardister på Sveaborg.

– Här finns många gripande berättelser. Dagböckerna handlar om blod, våldsdåd och intriger och det är ganska spännande.

Boken är döpt till Merkillinen on nyt maailman meno (ungefär Vi lever i märkliga tider), den är redigerad av historikern Samu Nyström och den utkommer på Otava och Schildts & Söderströms i höst.

Gränsen i Systerbäck

1918 är tidpunkten också för den roman Jörn Donner arbetar med, en roman som har fått namnet Blod är tunnare än vatten och som beräknas utkomma 2018. I romanen återvänder vi till den gräns som låg vid Systerbäck på Karelska näset och som efter ryska revolutionen stängdes med en smäll. Före det hade gränsen varit öppen i tio år.

– Befolkningen på Karelska näset var helt beroende av transporter från Petrograd men nu blev de utestängda och isolerade.

– Det blir en roman om en hårt prövad befolkning som fick utstå många hemskheter under det bolsjevikiska väldet.

Romanen bygger delvis på material som Jörn Donners pappa Kai Donner lämnade efter sig. Också filmen Gränsen 1918, som producerades av Jörn Donner med manus av Aleksi Bardy, byggde delvis på det här materialet.

Också nyversionen av Perkele. Bilder från Finland är en reaktion på den hajp som väntas prägla jubileumsåret. Den första Perkelefilmen är från 1971 och det dåtida Finland är svårt leva sig in i nu.

– Då var Finland fattigt, i dag är vi så in i helvete rika.

– Det finns 4,5 miljoner bilar i dag jämfört med 700 000 bilar då och nästan alla hem har tvätt- och diskmaskin. Och när man åker runt i landet ser man hur bra bönderna har det. Ändå klagar alla.

Soini, Putin och Nato

Jag mår illa, skriver Jörn Donner i den nya Finlandsboken. Noteringen handlar om utrikesminister Timo Soini och det samhälle han och hans medsammansvurna skulle kunna tänkas skapa.

Ändå känner Donner sig ganska lugn.

– Lyckligtvis kan Finland aldrig bli en enpartistat i likhet med Ungern eller Polen men värre är det med Vladimir Putin. Vad som sker i hans hjärna är ett mysterium.

Jörn Donner sällar sig till dem som vill att Finland ansöker om medlemskap i Nato men verkar ha resignerat inför veligheten.

– Det kommer aldrig att bli av. Men inte lönar det sig att ringa till Bryssel om anfallet kommer.

– Det är lite synd om Finland. På ena sidan har vi ett av världens rikaste länder, Sverige. Och på den andra sidan har vi Ryssland.

Saknar du politiken?

– Njaa, jag saknar garaget, vården, fysioterapin, gymet, bastun och simbassängen. Men sällskapet är inte alltid så angenämt.

– Om jag ställde upp i nästa val skulle det bli för Socialdemokraterna, inte för SFP. Men observera att jag säger om, jag ställer nämligen inte upp för jag är för gammal.

Om drygt en månad fyller Jörn Donner 84 år. Efter avslutad strålbehandling och hjärtoperation ser han pigg ut och försäkrar muntert att han mår alldeles utmärkt.

Roddmaskinen är en förklaring.

– Varje morgon ror jag tjugo minuter och underhåller mig med radio medan jag ror. Häromdagen fick jag höra att Paola Suhonen betraktar mig som sin mentor vad gäller hennes filmkarriär. Med tanke på att vi har träffats en gång, när hon ville bjuda på lunch, var det ganska roande information.

Men inte ens Jörn Donner är odödlig. I boken uppehåller han sig lite vid sin förestående död och mera om ritualer han hoppas att hans anhöriga ska strunta i.

Mardrömmen är en begravning.

– Varför skulle jag vilja ha en begravning? Jag hör ju inte ens till kyrkan.

– Mina efterlevande får slänga askan i havet.

På tal om begravning och aska avslutar Jörn Donner med en anekdot om Hjalmar Bergman och askan efter honom. Urnan med de sista resterna av Bergman var länge försvunnen och ingen visste var den var. En dag, i samband med en storstädning, dök urnan upp under en soffa i ett Bonnierhem på Djurgården.

– Där hade urnan legat i 25 år men kanske Hjalmar Bergman fick en grav till slut.

Profil

Jörn Donner

Ålder: 83 år.

Familj: Hustru och sex vuxna barn.

Karriär: Författare, filmregissör, manusförfattare, fd riksdagsledamot med mera.

Aktuell: Ständigt aktuell, närmast med boken Suomi Finland (Förlaget M). Boken utkommer 1 januari 2017. Arbetar också på en uppföljande version av filmen Perkele. Bilder från Finland (Perkele. Kuvia Suomesta) samt på en roman som ska utkomma 2018.

Senast lästa bok: Läser nu framför allt böcker om 1918, bland dem Lenin on the train av Catherine Merridale.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33